Dagens ros går till Studentskan.
Fylld av ångest och lite huvudvärk efter gårdagens möte med Tyngdlyftaren gick jag omkring och försökte hitta på ursäkter för att inte gå och träna. Men jag bytte ändå om, under svordomar och förbannelser.
Precis när jag skulle gå ringde telefonen. Det var min träningspartner, Studentskan.
– Fan, jag hinner inte. Det blir för stressigt att träna idag.
Hon fortsatte dra upp en hel del bra anledningar, men jag lyssnade inte. Istället uttryckte jag min uppskattning för hennes förslag, hennes person, hennes familj och framtida barn.
– Men varför ringde du inte och sa att du inte ville då, undrade hon senare när hon märkte min glädje över förslaget.
– Det är en stolthetsgrej, sa jag. Hade jag ringt och avbokat träningen på grund av att jag är lite sjuklig idag hade jag fått höra det sålänge jag lever.
– Det hade du nog.
– Men jag lovar att inte hålla det här emot dig. Du har en fullgod anledning att inte gå och träna idag, en otroligt bra anledning faktiskt.
– Kommer vi inte få dåligt samvete senare då?
– Oooonej. Vi köper några flarror vin så kan vi köra hantelrörelser med dem. Dessutom är lördag vilodag och då ska man inte behöva träna.
– Okej då, sa Studenskan.
– Du är en underbar människa, sa jag.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (1)