Jag vet. Det är inte roligt för någon annan än hundägaren, men vad f**n, hon är ju så söt min Molly:
Molly
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (2)
Kreativt skittsnack
En kompis lillasyster fråga, pga min förestående publicering, hur man egentligen orkar med att skriva en bok.
Jag sa:
– För det första är det inte till någon fördel om du har ett liv att ta hand om. För det andra är det viktigt att du tror att du kan vinna något på att bli publicerad.
– Det konstnärliga då, sa hon. Att vilja säga något, förmedla något.
– Det är bara navelskådande som överutbildade litterturkritiker håller på med. Riktiga skribenter har inte råd med att ha något att säga.
Ok, helt så gick kanske inte konversationen. En lärdom jag dock fått bekräftad genom åren, en lärdom tagen från mer rutinerade och intilligenta författare, är att aldrig sluta skriva. Hur dåligt det känns för stunden, även om det verkar urkass, så keep on going. Det viktigaste är att få grejen klar, inte perfekt. Finslipa kan man göra i efterhand. En annan graj är – tänk på hur du vill skriva och skriv helt tvärtom. Kanske är man inspirerad av en författare och vill skriva som denne. Det är helt ok, som en övning. Men när man menar allvar ska man sluta tänka på hur man vill att det ska vara och bara låta orden flöda. Nu vet jag att jag lät pretto. Jag lät till och med som en person som vet vad han talar om. Det är naturligtvis helt fel. Jag säger bara saker ur min egen lilla synpunkt.
När jag kom med mitt färdiga manus till förläggaren sa hon – stryk en tredjedel. Jag tänkte: God damn. Här har man suttit, slitid svett och blött ur ögonen och hon säger bara “stryk en tredjedel” med samma självklarhet som hon beställer en drink.
Det värsta är att hon har rätt.
Förresten är denna nya kategori “Skrivande”, lite inspirerad av Steffanies Creative Writing.
skrivet av andreas i kategorin Litterärt | Oljud (3)
Bad boy för livet
Jennifer och Lucifer är onekligen rätt lika namn. Jag vill på intet sätt påskina att ondskans härskare återfötts i form av min systerdotter, som bär det förstnämnda namnet. Men man kan ibland ana ett visst demoniskt inflytande.
Jag har alltså varit barnvakt. Sålänge hon får som hon vill eller sover går det riktigt bra. Jag tror det är bra träning tills man får egna barn. Exempelvis har jag lärt mig ganska fort att ibland får man ge f**n för pedagogiken och köpa den där jäkla glassen vars blotta existens fått folk i butiken att skräckslaget vända sig om.
Vi hyrde även film. Luci Jennifer hyrde Mulan eftersom hon är ett litet barn på sex år. Personligen hyrde jag Daredevil som den intellektuella gigant jag är. Systerdottern tycktes fördra Daredevil.
– Varför klär han ut sig, sa hon.
– För ingen ska se vem han är.
– Varför ska ingen se vem han är?
– Ehhh. För att han inte gör helt lagliga saker jämt.
– Vad är laglig?
– Hmmm. Svårt att säga. Nästa fråga.
– Varför har han röda kläder och horn?
– För han ska skrämma bovarna kanske.
– Jag tycker rött är fint.
Det tycker jag med.
Jag är glad att jag inte är barnvakt varje dag, men vi fick en fin frukost ihop idag. Som förrätt blev det glass. Därefter en liten aptiretare i form av kall HotDog för att sedan avslutas med ett i hennes mening översaltat stekt ägg. Frukosten intog i hennes systers rum medans jag satt vid datorn.
– Jag får inte vara härinne för mamma.
– Men mamma är inte här nu, är hon?
Bad boy for life.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (2)