Holland och Sverige är ganska lika. Läser man holländska kan man ibland ana betydelsen. Kastas orden på en av en ilsken cyklist blir innebörden mer svårtolkad. Andemeningen är däremot enkel: Kraftigt nedlåtande och utan att ta hänsyn till att jag letade efter ostbutiker.
Sverige och Holland är lite som mellanmjölk och standardmjölk. Standardmjölken i det här fallet serveras dock med öppen prostitution och droghandel.
Jag och en kollega upplevde Amsterdam både tidig morgon och sen eftermiddag. På morgonen mötte vi brödbilar, sopbilar och hundratals cyklister. Staden vaknade medan solen steg över hustaken och kanalerna glittrade. Det finns 165 kanaler här, över 100 kilometer. Venedig får nöja sig med 38.
Vi hamnade bakom en sopbil som tappade sopor utan att föraren brydde sig nämnvärt. Lukten var frän, och vi fick göra en gående omkörning – precis vid kanten av Red Light District. Verksamheten verkade redan i gång, även om kundunderlaget var tunt så tidigt. Vi svängde snabbt åt ett annat håll.
Förmiddagen i Amsterdam var en mix av tulpanmarknader, ostbutiker och droghandel. En blomstermarknad, tre ostbutiker – tio cannabis-affärer. Är holländarna mer intresserade av droger än ost och tulpaner? Troligen. Innerstan är byggd för turister. ”Ost och blommor har vi hemma”, kanske de tänker.
Eftermiddagen var en helt annan bollsport. Gatorna fylldes av människor och cyklister. Jag respekterade nu cykelbanorna på ett helt annat sätt. Blir du påkörd av en bil kan folk tycka synd om dig, blir du påkörd av en cyklist får du både misshandel och utskällning.
Vi siktade på barer, och tack vare kartappar gick det smidigt. Små bullriga lokaler med glas stora som fingerborgar. Som nordiska barbarer hade vi förväntat oss större, men vi beställde samma som lokalbefolkningen. Lika lätt som det var att hitta öl, lika svårt var det att hitta ett vanligt kafé. I de kvarter vi rörde oss fanns 27 barer, sju droghandlare och en pornogrfisk butik – men knappt någonstans att få kaffe. Till slut lyckades vi, och kaffet smakade som en seger.
Summa summarum: jag gillar Amsterdam. Normalt rör jag mig helst nära hemmet, från Norrköping förr till Linköpings landsbygd nu. Men något i mig förändrades. Jag gillar fortfarande mellanmjölk, men ibland, när man behöver det, kan man ta sig en fingerborg standardmjölk.