Igår var jag ute med Tyngdlyftaren. Det är ingen unik händelse i sig utan händer de flesta helger. Vi var på en pub och var allmänt trevliga. Kanske dansade vi några steg och log mot intet ont anande kvinnor.
Sedan gick vi till Det Dåliga Stället. Det är ett ställe fyllt med knuttar, fallna kvinnor och medelålders herrar som borde veta bättre. Tyngdlyftaren och jag gillar stället för att vi fått för oss att kvinnorna är mer lättdansade där.
Jag hamnade i snabbt samspråk med en fager katrineholmska. Vi dansade och det är inte alls omöjligt att jag rörde hennes rygg vid tillfälle. Tyngdlyftaren stod och pratade med en annan tyngdlyftare (som konstigt nog sjöng dessutom) så jag behövde inte bekymra mig om att vara trevligt mot honom.
Nåväl, där stod vi.
Hon hade dragit sina intressen och jag hade berättat att jag åkt skateboard med Lars Winnerbäck. Plötsligt frågade hon vad jag trodde hennes ålder var.
– Det vill jag helst inte svara på, sa jag.
– Jag är 21, sa hon.
– Jaså? Du ser mycket älde ut, sa jag i förhoppning om att det var rätt sak att säga.
– Vi hörs, sa hon och gick.
Senare på natten satt jag och Tyngdlyftaren på en parkeringsplats och diskuterade livets snaror.
– Förmodligen duger det inte bara att sitta still och hoppas att någon kommer fram, sa jag.
– Nej, man måste nog aktivera sig, sa Tyngdlyftaren.
– Fan vad jobbigt. Jag tycker inte om att anstränga mig.
– Nej inte jag heller. Ska vi äta en kebab?
– Nej, jag orkar inte stå i kö, sa jag.
– Inte jag heller. Vi kanske kan åka bil imrogon.
– Kanske, sa jag.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (1)
Djursjukhuset
Jag har överkommit en till fobi, att se skadade djur (jag har dock inga problem med att äta döda djur) och sitter och kollar på Sveriges Television – Djursjukhuset. De visar bland annat hästar. Hästar är för den som inte vet, otroligt elaka djur. Jag var tillsammans med en flicka som var lite champion i dressyr, inte av mig utan av hästar. Hennes egen häst hade en beklagelig personlighet och försatte inget tillfälle att sparka mot mig eller bita mot mig .
En gång lurade dock flickvännen upp mig på en häst. Jag har för mig att den hade det förtoendeigivande namnet Majsan. Det var mycket riktigt ett trevligt djur, smörgul och stadig. Dock lyssnade hon inte på en respektingivande mans befallningar utan gick resolut in i stallet fast jag fortfarande satt på. Det blev en kort ridtur.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (2)
Orm
Igår såg jag ett intressant reportage på morgonnyheterna, på tv 4 konstigt nog. Det handlade om en kvinna som gick i terapi för att bli av med sin ormfobi. Jag blev glad över att se hur hon steg för steg blev mindre och mindre rädd för ormar och till sist till och med vågade röra en.
Jag var själv extremt rädd för ormar förr. Men min terapi gestaltade sig lite annorlunda.
Jag var tillsammans med en tjej som var ännu mer rädd för dem. Det var först då jag såg hur larvigt det var att vara rädd för de trevliga djuren. Det fanns liksom inget logiskt över det.
Som parentes och varnande exempel kan jag nämna att man aldrig ska skrämma en person som har en fobi, med föremålet för fobin. Jag tror aldrig jag blivit så utskälld i mitt liv. Det skulle väl kanske vara den gången jag gömde nycklarna för lekisfröken då.
Nuförtiden skulle jag aldrig göra något dylikt. Jag är snäll.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (0)
Språkchock
Alltid lika intressanta Niklas på Enkelriktat vill läsa mer om att skriva på svenska. Utmärkta Gärningsmannaprofilen hänger upp sig på ett kommatecken. Hade Aftonbladet gjort en rubrik om det hade de kanske skrivit “Språkchock i svenska bloggosfären”
Jag inbillar mig att de flesta som har en blogg är mer eller mindre intresserade av att skriva. Min bloggs enda existensberättigande är skrivandet egentligen. Jag behåller den för att hålla igång skrivandet. Sedan är det naturligtvis kul om någon råkar finna något inlägg intressant eller underhållande.
Nästan alla råd jag läser om skrivande har med “skriv om, skriv om”. Det har sina förklaringar. Man kan kanske jämföra det med att laga mat; Först rör man ihop ingredienserna (hitta på stolparna till historien) och sedan låter man det stå ett tag. Till sist kryddar man (skriver om).
Det var kanske den sämsta jämförelsen publicerad i den svenska bloggosfären men jag publicerar ändå i varnande syfte.
En annan sak med skrivande var en grej min skrivlärare sa en gång i urtiden. Han tyckte att först lär man sig grammatik, svenskan, hantverket…. Sedan ägnar man resten av livet med att bryta mot skrivreglerna. Det är alltså först när man lär sig det man får lov att bryta mot det.
Jag vet inte vad jag tycker om det.
Förmodligen har inte jag alltid den perfekta meningsbyggnaden. Däremot vet jag att jag är duktig på att skriva, hur dåligt det än rimmar med den svenska jantelagen att säga så.
Vad vill jag säga med det här då?
Jag har faktiskt inte en aning. Jag tappade den röda tråden efter ungefär två meningar.
skrivet av andreas i kategorin Litterärt | Oljud (0)
SÖREN & ANDERS
Sören Ohlsson och Anders Jacobsson, författarna bakom bland annat Bert och Sune-böckerna har en ganska faktaspäckad sida. Från vad jag kan läsa måste de varit väldans unga när de debuterade OCH kunde försörja sig som författare. Det får mig alltid att bli lite avundssjuk.
Troligen blir man aldrig nöjd. Förut var jag missnöjd med att jag inte blev publicerad (inte konstigt då jag aldrig skickade in något). Nu är jag missnöjd över att jag inte blev publicerad tillräkligt tidigt.
skrivet av andreas i kategorin Litterärt | Oljud (2)
BULLDOZER.nu
En sajt jag ofta är inne och läser är bulldozer.nu. Läs exempelvis den intressanta artikelserien – Djur jag ätit eller en recension av filmen Big Fish.
Lagom söndagsunderhållning.
skrivet av andreas i kategorin Internet | Oljud (0)