Oproduktiv, inspirationslös och lite dum är honnörsorden för de senaste dagarna. Jag vet inte varför. Det måste förmodligen hända något snart. Eller jag måste få något att hända.
Snart fyller jag år. 29. Nästa år 30. Borde jag få panik?
Önskelista:
1. Nytt jobb
2. Ny stad
3. Allehanda köksredskap
4. Kokböcker
5. Fred på Jorden (det är egentligen nr 1. Jag vill inte vara så jävla PK bara)
Jag skulle vilja åka till bokmässa i Göteborg i helgen, men krognotor och skulder har redan ätit upp lönen. En vacker dag kommer jag säkert kunna leva på lönen hela månaden. Men den dagen är inte idag.
Hade jag någon skam i kroppen skulle jag skämmas för att jag lever så slösaktigt. Det gör jag dock inte. Det bästa är att jag bara har mig själv att tänka på. Ingen annan behöver livnära sig på ‘Varma koppen’ för att jag beställt in några fler öl än jag borde på krogen.
Var och tränade idag, ett spark och slå pass. Ganska skönt, bara det inte blir en vana. Fast det är redan en vana. Jag har svart bälte i kampsportsinspirerade träningspass, eller blått åtminstone.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (0)
Jag erkänner
Det var jag. Jag erkänner allt.
Det var jag som stampade på smällkorken i Centrum så det ekade från rulltrappan till Systembolaget.
Det var jag som fyllde en påse med äckel och kastade på tjocka tantens fönster.
Det var jag som slängde ner en parkbänk i poolen.
Det var jag som nästan brände ner lekplatstornet.
Det var jag som bytte framhjul på cyklarna.
Det var jag som skrev “musikklasser go home” på fönstret, som snodde lekisfrökens nycklar, som sågade ner den gamla granen, som bröt av ytterlåset på utedasset, som pangade vardagsrumsrutan…
Jag vill inte ens be om ursäkt. Jag vill bara säga att jag inte alltid varit så här snäll.
skrivet av andreas i kategorin Diffust | Oljud (0)
Mycket kort deckare, del 3
En knarkrazzia var oftast en obehaglig tilldragelse. Torstensson var inte särskilt förtjust i det. Inte heller att befinna sig i samma piket som sex unifomerade poliser. Uniformerade poliser gjorde honom tjurig. Framförallt när Berg var sjukskriven.
– Jag är förkyld, hade han ringt och sagt.
– Ät apelsiner. Jag äter fyra apelsiner per dag och har inte varit sjuk sedan bronsmatchen mot Rumänien -94.
Poliserna i bussen skruvade på sig.
– Hur är upplägget chefen, frågade en av dem.
– Upplägg? Låtsas att det är demonstranter och banka vettet ur dem så kommer jag in och läser deras rättigheter. Spara inte på batongerna pojkar… och flicka.
Han hade på sig skor med extra tjocka sulor ifall han skulle råka trampa på en knarkspruta. Lägenheten låg i ett av miljonprojektens mindre inspirerande exempel. En stackars ek fanns planterad för att överskugga arkitekternas brist på fantasi.
Lägenheten låg på tredje våningen men hördes från första. Torstensson lät uniformerna gå först. Dörren var öppen och inifrån hördes sådan där musik där sångarna sjöng så dåligt att de var tvungna att prata sig igenom låtarna. En av poliserna kollade försiktigt in i lägenheten.
– Ser lugnt ut, sa han, en ligger på hallmattan och snusar.
Han skickade in dem och väntade utanför tills en kom ut och sa att lägenheten var säkrad. Det var troligen inget hårt jobb att säkra lägenheten. Två av pundarna låg utslagna i vardagsrumssoffan. Förutom pundaren i hallen låg också en i badkaret tillsammans med en hårfön, där sladden dock var urdragen.
Torstensson försökte prata med dem men det enda han fick till svar var:
– Skicka bongen Bobby.
Ibland var det så lätt att vara krimmare i Norrköping. Torstensson visste med säkerhet att det fanns en kvällsöppen speceributik där Berg bodde. Ungfan satt väl och åt hembeställd pizza när han borde äta apelsiner.
skrivet av andreas i kategorin Historier | Oljud (0)
Trist men vad fan
Ja, jag vet. Det ser verkligen trist ut här. Det ser ut som Socialstyrelsen har gjort sajten.
Men, se det på den ljusa sidan. Sajten är snabb som en iller och tydlig som en smygrasist. Det är ju alltid något.
Men jag kanske snyggar till den något. KANSKE.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (0)