Att vara i ett förhållande är lite av norm i riket. En vän på jobbet brukar hacka på mig att jag borde stadga mig.
– Jag är en ensamvarg, säger jag. Jag passar inte i förhållanden.
– Men det är ju så trevligt att ha någon att sova jämter i sängen. Det är dags för dig nu.
– Jag har redan varit där och jag vet inte om det var så roligt efter ett tag.
Det har han ju lite rätt i. Sängsällskap är trevligt. Ibland. Inte jämt. Ibland är det skönt att fläka ut sig själv i sängen framförallt när den bara är 110 cm bred.
Kärlek då? Amore? Att vara så där lite halvdimmig och tänka på sin käraste under dygnets varje vakna timme.
Bra saker, jag utgår från att kärleken i frågan är besvarad:
+ en härlig känsla. Få saker går i närheten av den.
+ lyckan över att träffa föremålet för dessa starka känslor.
+ resten av tillvaron blir mer uthärdlig.
+ fritidsproblemen försvinner.
+ krognoterna har en tendens att gå ner.
+ man kan gå på parmiddagar om man gillar det.
Dåliga saker:
– parmiddagar.
– man måste ha giltiga anledningar (läs lögner) om man vill vara ensam.
– man tänker på den andre under dygnets alla timmar.
– det är lätt att bli en plåga för vänner.
– när den tar slut är det oftast rena rama rotfyllningen.
– andelen söta tjejer (och jag gissar killar) ökar med ca 300% när man är i ett förhållande.
Sådär. Det blev lika. Jag vet inte vad jag kan säga mer om det. Fördelarna kanske uppväger nackdelarna. Kanske beror det på hur man är som person. Min vän är nog en typisk parperson som gillar ständigt sällskap medans jag gärna är ensam på fredagskvällen och gör vad jag bara vill göra. Vad det nu kan vara???
skrivet av andreas i kategorin Krönikor | Oljud (0)
Debutanten
Max har oddsen emot sig att genomföra ett fullbordat första samlag med de mentorerna. Med en bilogilärare som kallas Radar, med Fäbodjäntan, med en systers Mitt Livs Novell Tidningar och med killarna i omklädningsrumet.
De som hormonerna redan kommit ifatt blev plötsligt kissnödiga där de satt och kollade på den lite enkelspåriga Fäbodjäntan. Tjejerna fnittrade. Killarna skruvade sig generat för att inte bli avslöjade. Det var enkelt i Fäbodjäntan. De behövde bara blåsa i en lur som började folk skruva på sig och bli blanka i ögonen.
Radar visar nervöst bilder på tekniskt oklanderliga penetreringar på sexualkunskapen. Tydligen brukar han sjukskriva sig då. Han avskyr det verkligen. Max letar inspiration i Mitt Livs Novell. Men det finns få saftiga saker där, mest kel och ögon som tittar djupt in i varandra.
Hormonerna har inte helt tagit tag i honom än. De orsakar en liten förälskelse i sjuan, men när hon mer är intresserad av niorna som övningssparkar på sjuor under lunchrasterna släpper han henne. Han börjar inte dricka än, röka, göra bort sig på disco eller att hänga efter den storbystade tjejen i 8b. Fortfarande står han hellre på skateboarden än att nypa tjejer i rumpan som ett slags kärlekstecken.
Omklädningsrummet vid gympasalen är en hormoniell riskzon. Killarna pratar mindre om förförelsens konst, än om storleken och hårbeklädnaden på de närvarandes kön. Fredrik och Patrick är särskilt lyckligt lottade. Naturen har försett dem med opropertioneligt stora. Det påstås att Patrick kan suga sig själv. Varför någon skulle vilja göra det förstår inte Max. Kanske är det som de säger om hundar, att de slickar sina egna rumpor. “För att de kan, för att de kan”.
Ibland kommer rykten från tjejernas omklädningsrum. Lillen har legat under en bänk i minst fem minuter.
– De sitter liksom och bresar, meddelar han. Titti är jävligt hårig.
Några dagar senare kommer tiotalet tjejer in till killarna och ryktet om Fredrik och Patrick sprider sig som en löpeld genom skolan.
Grundskolan hinner sluta innan Max fattar att det finns annat i livet än skateboard och actionfilmer. Macke har redan gjort det, med en tjej som heter Sofie på ett sommarläger.
– Det var asskönt. Vi höll på i flera minuter.
Lyckligtvis lyckas han kombinera den sexualla debuten med alkoholdebuten. Han har inga illusioner om levande ljus eller spara sig till den rätta. Det är mer en sten på ryggen som ska bort.
En kväll går han på festival. Syrran har motvilligt fixat en sjuttifemma åt honom. Det småduggar lite och de sitter under en stor ek medans lokalbanden sliter gitarrer på scenen. Spriten börjar sprida sig i kroppen trots att han knappt mer än smakat på det. Han pratar med människor han knappt känner, ger sig in i diskussioner han inte förstår.
En tjej, lite kraftigare, lite äldre sitter i närheten. De har hittills bara bytt några ord med varandra.
– De här är verkligen skitdåliga, säger hon. Vi sticker till dungen och dricker sprit.
Max tar spritflaskan i ena handen och tjejen släpar i väg honom med den andra.
Det är något i luften. Något okänt.
Väl framme tar de varsin klunk ur spritflaskan och sedan slänger hon sig över honom. Hennes tunga trycks in i hans mun. Hon kramar honom inte för har fullt upp med att knäppa upp hans byxor och skjorta. Snart ligger han i bara strumporna med kroppen bar mot det blöta gräset.
Hon har inte tid att låta Max klä av henne. Han börjar fingra under tröjan, men den åker av fort. Allting åker av.
Hon spiller ingen tid. Hon kan sin sak, vet vad hon vill.
– Ställ dig så
– Så här?
– Mmm, lite mer åt höger
Det är lätt. Det behövs inga lurar för att få igång honom. Han är orädd.
Det finns så mycket att känna på. Han är upptäcksresande i ett helt nytt spännande land.
Macke hör nyheten dagen efter.
– Fan vad bra, skriker han. Vem var det?
– Jag vet inte, vet inte ens vad hon heter.
– Vad gjorde ni då?
– Vi gjorde allt. Det var nästan inte på riktigt.
skrivet av andreas i kategorin Historier | Oljud (0)
Heureka is not a place in Denmark
Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Är det kanske dags för ännu en ‘leda’ period? Det var ju ett tag sedan. Man kan fan inte ha roligt jämt. Hur skulle det se ut?
Jobbet suger värre än… Ja, något som suger mycket utan att för den skull anspela på något sexuellt.
K har förlovat sig. M är redan förlovad. Jag är inte förlovad även om det var ruskigt nära en gång.
Valet då… Sossarna vann. Jag gick och visslade på Internationalen på jobbet och kallade moderatsympatisörerna för minoritetspartister. Det var roligt den första timmen tyckte de men sedan såg de lite besvärade ut.
Saharasommaren tycks vara slut så det finns faktiskt ljus i tunnel. En geting (eller bi) stack mig på örat innan den lämnade in för gott. Man kan inte annat än respektera modet hos dylika varelser.
Hmm, vad händer mer i mitt rafflande liv…
Näe, inget just nu.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (0)