Ibland kan man få för sig att man har något att säga angående skrivande. Men jag kan åtminstone berätta hur det gick till när jag liksom blev antagen till bokbranschen.
Jag har gillat att skriva sedan länge, kanske 15 år. Det började med Döda Poeters Sällskap. Jag tyckte poeterna där fick tag i så söta tjejer där och jag tänkte – vad fan! Kan de så kan jag. Men det kunde jag inte, åtminstone inte mer än ibland. Poesi gav alltså ingen romantik, åtminstone inget man kunde skryta med.
Hursomhelst… Min första skrivarkarrirär gick mest ut på att försöka skriva som mina idoler: Anthony Burgess, Charles Bukowski, John Steinbeck etc. Jag skrev om fylla, svåra dagar och dåligt vin. Naturligtvis var det inget vidare, men vid sidan av skrev jag grejer helt utan pretentioner. Bara skitsnack tyckte jag själv.
Jaja, tiden gick. Jag hann skriva två böcker som det aldrig blev någonting av. Jag skickade aldrig in dem. Någongång började jag förtränga skrivandet, höll mig bara till bloggandet/ dagboksskrivandet. Det räckte.
Sedan blev jag gammal, eller 28. Det fanns en novelltävling på en sajt jag tyckte verkade intressant. Min vana trogen väntade jag till sista sekund innan jag skrev iordning något och skickade in det. Jag använde den gamla vanliga, skriv som du känner för stilen
Jag tänkte inte mer på det.
Min vän Åsa var här. Vi hade varit ute och förmodligen tagit ett par öl och det var ett nummer jag inte kände igen på nummerpresentatören. Jag kollade upp det och det var från just den sajten. Samtidigt kollade jag min e-post.
Ooops. Jag hade visst vunnit.
Kollade mejlen. Det fanns ett från en förläggare. “När blir boken klar” undrade hon.Jag sa om ett par månader. Den blev klar efter ungefär ett halvår.
“Vi vill ha den”, sa hon.
Nu orkar jag inte skriva mer men här är de första styckena i min bok. Det är inte säkert slutresultatet kommer se ut exakt såhär, men något liknande:
EN SKEJTARES OSKULD
“Traveling through hyperspace a’int like dustin crops, boy”
Han Solo: Star Wars – A New Hope
17 augusti, torsdag
Jag har en dröm sedan många år. Taket på Skäggetorpskyrkan har formen av en enorm halvramp. Tänk att droppa från toppen och åka rakt ner. Man skulle nå stjärnorna.
Jag vet inte vad jag helst skulle vilja: droppa från stora rampen och följa upp med en fem meter hög air eller ‘vara’ med en tjej. Hempa tycker helt klart en tjej skulle vara bättre. Det skulle vara bättre än familj, framgång, en miljon på banken, egen ramp eller vad som helst. Henry är mer tveksam.
– Fem meters air eller brud mellan lakanen, kanske jag frågar.
– Ja, kanske han svarar.
Han är finne.
Dagarna innan den nionde årkursen börjar är lite konstiga. Jag kan tänka mig att en dödsdömd känner likadant. Man vill hinna med allt, äta allt, se allt. Samtidigt vill man inte ta ut sig för mycket för det är liksom lov.
Allt i mitt fall är att köra i full fart mot hoppet och trotsa all möjliga tyngdlagar med brädan. Tynglagen vinner oftast men ibland är det jämnt.
De senaste dagarna har vi gjort hoppet mobilt tack vare hjul från en slaktad kundvagn. Vi kallar det nu “Det Mobila Hoppet (DMH)” och det påträffas oftast vid slutet av Glyttingebacken. Tar man fart upp ifrån järnvägsbron kommer brädan upp i en 200 km/ h. Det ger rätt skjuts på höjden.
Hela sommaren har jag försökt mig på en perfekt 360 graders. Det har gått ganska bra, åtminstone till 220 grader ungefär sedan är oftast marken för nära. Henry försökte sig på något liknande. Hans var helt ok men inte lika kulturella som mina. Det var mer blod alltså. Hempa nöjer sig med att komma ner med livet i behåll.
Mina armbågar och knän börjar se lite slitna ut och det gör min gamla Shorty-bräda också.
20 augusti, söndag
Varför har jag satt igång med att skriva dagbok?! Är det för att man om 30 år ska kunna kolla in gamla utskrifter och se att man fick hår på snoppen vid 13,5 års ålder, att man var ganska långt ifrån att få en kyss av en flicka på en klassfest i åttan, att man nästan bröt benet vid en boardslide under sommarlovet åttan-nian?
Vem intresserar sig för det? Mina barn?
För att få det betyder det att jag måste göra ‘the thing’. Mellan dig och mig verkar det inte direkt lovande.
För att hålla dig ajour kan jan jag säga att håret kom redan i sexan även och Henry var King Kong och jag mer lik en kinesisk nakenhund.
Jag får skylla på farfar. Tydligen skrev han ner varenda händelse från att andra världskriget föll till att ja… Jag vet inte. Gubben är ju vid god hälsa och fortsätter sina dagliga historier antar jag.
Vilka stora händelser kommer jag vara med om? Att dansband räknas som kvalitétsmusik? Att en mattelektion kan vara intressant? Att tjejer bli begripliga?
Därför har du lilla vän kommit till. Vad ska jag kalla dig? Ronny, Sigurd, Kitty?
Jag tycker vi är du med varandra tills vidare.
Nu är det iallafall snart dags för nian. Hempa har några teorier om vad som borde hända då.
– mindre tid på brädan, mer på brudar
– första fyllan
– en bra fredagskväll behöver inte betyda tre lyckade trick efter varandra
– vid slutet av nian ska oskulden vara något man pratar om i… Vad heter det? Imperfekt.
Imorrn börjar skolan. Mamma tror att det nya året ska bli bättre än det förra men hon börjar å andra sidan vänja sig vid besvikelser.
21 augusti, måndag
Första dagen på skolan:
Camilla har nog fått lite större bröst
Peter kan tävla i formel 1 med sin moppe
Kent har bytt klädsmak från ful till jätteful
Biologilärarinnan Tiks såg ut att ha så stora linser på brillorna att hon nog skulle må bättre av ett periskop.
Jag tror hormonerna utvecklats över sommaren. Hanna verkar inte alla vara en sådan jobbig brud även om hon fortfarande har pipig röst. Stina fick jag stanna och kolla på både en och två gånger. Något har hänt ovanför hennes mage och det (dom) pekar rakt fram.
Vad betyder det här? Har Hempa rätt? Det vore isåfall den första gången.
Måste man bry sig mer om brudar än om brädan? Det verkar lite otäckt.
23 augusti, onsdag.
En vanlig skoldag i förortsghettot. Rulla till betongklossen alson known as Skäggetorp High. På vägen dit kan man gärna prova att grinda lite mot en trottoarkant (och stupa som dagbokskillen Arvid gjorde).
Väl framme får man gå till skåpen och låsa in brädorna. Annars kanske Vachmeister snor den för en.
Har man tur kan man ha fått något sött meddelande på skåpen. Det kan vara något personligt inriktat som “skate-bög” eller något mer allmänt som “KUK”. Tjejerna får ibland lite trevligare klotter men oftast står det vad dom egentligen jobbar med.
Själv klottrar jag inte så mycket på skåp. Åtminstone inte varje dag. Jag föredrar toaletter fär då kan man sitta och skapa ostört. Jag har inte skrivit något än men jag läste en liten dikt på muggen idag.
“Maja är söt” stod det och under det “Nehej. F’r liten häck” och det avslutades med “(uppåtpil) gillar elefantrövar”.
Jag vill inte prata för mycket om skolan. Det gör mig ledsen. Men jag är ännu ledsnare att Lingonet Lingnell inte ansträngt sig ett dugg över sommaren för att bli en bättre mattelärare. Jag hatar matte och är riktigt kass på det. Hempa och jag har idiot-matte medans Henry har snille. Egentligen skulle Hempa gått en ännu lägre nivå, men det finns väl inte.
Igår hälsade Lingonet oss välkomna en minut ungefär. Sedan märkte han att det inte var några nya i klassen. Han slutade alltså vara trevlig och delade ut böckerna. Jag fick ett ex som knappt höll ihop i pärmarna.
– Kom ihåg att de ska vara i samma skick när ni slutar som när ni fick dom, sa han.
Schysst. Redan är man i skuld till skolan.
24 augusti, torsdag.
Morsan kände för att prata i morse och efter som jag ändå var där svarade jag. Så här gick det ungefär:
– Har du tänkt på gymnasiet än?
– Hurså? Jag går bara i nian, sa jag.
– Jag har för mig gymnasiet börjar efter nian.
– Bara om man inte behöver gå om.
– Sluta larva dig, sa mamman med lite ilsknare ton.
– Ähhh, jag vet inte. Vad tjänar man bäst på?
– Läkare eller kanske något med data.
– Då går jag den linjen.
Mamma jobbar med ekonomi. Pappa kallar sig levnadskostnär. Lillsyrran säger att hon ska bli civilingenjör och verkar till och med veta vad det betyder. Det är inte så att familjen saknar medel att försörja sig i framtiden.
Henry vet inte heller vad han vill bli. Hempa säger att han ska bli elektriker ellert bilmekaniker.
– Skitbra med svartjobb, säger han.
Jag är inte helt säker på att han vet vad det betyder.
Det är tur att inte varje lektionstimme är matte även om det känns så ibland. Då och då är det historia. Det är själva motgrejen till matte. Jag är ett geni. Jag kan rabbla upp kungars dödsårs som ingen hört talas om. Jag kan berätta om alla större civilisationer från faraonernas tid. Tyvärr imponerar det inte på tjejerna. Det imponerar bara på plugg-Fredrik.
– Tycker du det är svårt, frågade han innan historian. Med stormaktstiden alltså?
– Inte speciellt.
– Vem var kung innan Carl den tolfte?
– Det kommer inte i läxan.
– Nej, men vet du?
– Carl den elfte, sa jag.
Den lilla fjäskisen ville väl ställa in sig hos lärarinnan. Jag tror han kände sig lite dum när Hempa och några andra glidare börja skratta. Till och med några tjejer drog på läpparna. Kanske kommer jag bli känd som Arvid, den roliga och intelligente.
Nej, det är knappast troligt. Dom har känt mig för länge för det
Det enda bra på dagarna är rasterna. Vi brukar antingen spela kort med Kattja, åka bräda eller gå upp till centrum för att sno tuggummin. I år har även Hempa siktat sig in på de vanliga gummina.
– I år kommer det hända, sa Hempa
– Jag skulle inte satsa några stora pengar, sa jag.
– Det skulle jag. Vi är bjudna på fest på fredag.
– Bjudna? Vi? sa förmodligen både Henry och jag samtidigt.
– Eller liksom. Det är några som ska supa på ett ställe i stan. Vi ska dit.
– Men vi ska se på Asphalt Philosophy på fredag. Asschysst skate.
– Pilla varandra i röven kan ni väl göra någonannangång.
Vad säger man om en sådan sak. Inget visade sig.
Så nu ska vi på fest. Jag vet inte om jag ska gråta eller gråta. Fast Hempa lovade att det skulle komma brudar och sådant ska man inte helt strunta i. Om Hempa kysser någon innan mig kan jag lika gärna lägga in mig på munkkloster. Eller nunnekloster. Rrrr. Dirrrtyyy.
Förresten har Lingonet skojat till det ordentligt och sagt att vi ska vara klara till sidan 30 i matteboken till nästa vecka. Det är ungefär 28 sidor mer än jag har hunnit.
skrivet av andreas i kategorin Litterärt | Oljud (9)
The future
Stora saker händer i livet. Dels ska jag ta körkort. Det får man nämligen göra när man nästan är 30. Dels ska jag börja en distanskurs i historia.
Hur det ska samsas med bokskrivandet och konstutställningen med tynglyftaren vet jag inte, men jag ska nog inte rikta in på allt för mycket romantik i framtiden.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (0)