Jag har tränat till och från i många år. Tyvärr har från-delen varit lite för frekvent för att någon skulle få för sig att kalla mig träningsnarkoman. Efter 40 har till-delen börjat dominera, men vi har inte kommit till det läget att människor hajar till när de ser mig på stan, i alla fall inte på ett positivt sätt.
Någon gång under semestern ställde jag mig på en våg. Det mest positiva med det var att det var ett PB. Det mest negativa var att det var ett PB åt fel håll.
Där och då bestämde jag mig, för kanske elfte gången.
– Nej tjockis, det här duger inte. Nu ska du gå ner i vikt och dessutom, för första gången på kanske 25 år, du ska klara en chin. Du måste få ett kaloriunderskott och träna mer.
– Amen, öl och ost då?
Den hälsosammare rösten tystnade en stund innan den svarade.
– Bara på helger.
– Meh, om det är fotbollsmatch på tv då? Eller, eller… Om det verkligen är fint väder och frun vill ta ett glas?
– Okej, men bara då. Annars är det måltidsbars till lunch och minst fyra pass i veckan.
– Okej då.
Nu har jag hållt på med det är projektet ett tag. Jag har inte vågat ställa mig på vågen igen för jag är lite rädd för vad den ska visa. En gång kände jag mig lite för vid chinsstången. Det var som om jag försökte lyfta Jorden själv med mina armar.
Under tiden fortsätter jag köra latsdrag. Jag siktar på att lyfta min egen kroppsvikt i det och närmar mig. Under morgonens pass kollade jag även maxvikten på latsmaskinen och kom fram till en slutsats: Antingen måste vikten ner, eller så får gymmet köpa in en chinsmaskin med tyngre vikt.
Länkar:
Så tränar du dig till dina första chins
Träningsprogram för pull-ups och chins – 5 steg mot din första/fler