Stackars jäkel.. En 15-årig italienare liftade hela vägen från Milano upp mot Stockholm för att komma till sin 17-åriga kärlek. Polisen tog honom dock strax utanför Linköping där han något förvirrad spankulerade omrking.
Myndigheter kontaktades och flickans pappa lät grabben komma upp till Stockholm, dit han blev skjutsad av polisen.
Väl framme i Stockholm kunde kanske alla parter hoppas på ett lyckligt återförenande.
Inte i det här fallet. Grabben fick kalla handen. Kärleken var inte besvarad. Bara att åka tillbaka.
Det längsta jag åkt för att komma till en tjej var 30 mil. Men där visste jag att kärleken var besvarad, åtminstone ett tag.
Sweet jeezez. Lifta ända från Milano. Man hoppas grabben åtminstone fick en kram, eller kanske skulle det bara uppmuntra honom.
skrivet av andreas i kategorin Aktuellt | Oljud (2)
Skum dröm nr 100
Maskinerna hade tagit över världen. Det var inte som Terminator, utan de här maskinerna var ganska hyggliga. Men några uttråkade rebeller tog ändå till vapen och startade revolution. Jag minns inte hur jag blev inblandad i det, men jag gick iallafall med, trots att de i mitt tycke inte hade någon vidare stil på gevären. Jag har aldrig gillat rosa gevär nämligen och de matchande overallerna var inget vidare heller.
Hursomhelst skulle jag och rebellerna kapa någonslags fordonskolonn (helt egenstyrd av maskinerna såklart). Kolonnen gick genom den svenska öknen (!). Att se den metalliska maskinkolonnen kändes olustigt. Helt plötsligt ville jag inte alls vara med längre. Inte en chans att de rosa gevären kunde göra något åt de där metalljättarna.
Jag schappade helt enkelt och helt plötsligt befann jag mig i en tågvagn.
DÅ SLOG DET MIG! Maskinerna färdas alltid tillsammans med små otäcka minirobotar som söker runt området efter rebeller/ överlöpare. Nu började jag bli riktigt rädd. Vad fan ska man göra?!
Terror! Ännu värre blev det när jag hörde rörelser i fönstret. Jag visste ju att man inte hade annat att vänta än en ytterst plågsam död av de här minirobotorna.
Jag letade efter något stickbart att skära upp min egen hals med, hittade en extremt liten nagelfil. Jag stack den mot halsen medans jag hörde de små illvilliga maskinerna tas sig inåt.
Klarade dock inte ta livet av mig, eller iallafall inte med en nagelfil.
Nu kommer det riktigt konstiga. Just där, när jag beredde mig på en plågsam död, slog mig tanken “Bäst att vakna upp från den här jobbiga drömmen nu”. Det var även precis vad jag gjorde.
Jag vet att det hänt förr, när jag haft jobbiga mardrömmar, att jag i drömmen bestämt mig för att vakna. Konstigt.
Drömmen vågar jag inte ens börja analysera.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (6)