Jag älskar verkligen att vara ledig, även om det är på en torsdag och regnmolen hänger tunga över staden.
Man får så mycket tid till viktigare saker än jobb…
Som att plugga till körkortet (jag är ju nästan 30 och det är ju lagligt då). Sedan kan man vänta med frukosten tills det officiellt är brunch, då man istället för den gamla fullkornsostmackan tillreder sig bacon och äggröra.
Därefter kan man i lugnt gemak gå ner till körskolan och göra några testprov. När man kommer hem igen kan man ta det lugnt och läsa lite eftersom man har varit så förbaskat duktig. Först därefter tar man hand om svinstian som kallas lägenhet.
Jag känner mig alltid som världens frälsare när jag städat. Det är som att göra underverk – det händer inte som ofta men när det händer blir folk glada och förundrade. Folk i det här fallet är jag och alla andra som samsas i det trångbodda ställe som är mitt huvud.
Nu ska jag dricka lite mer kaffe och läsa Colin Forbes. England i fara eller något heter boken. Den är sådär, spännande förvisso men lite… Hmmm… Hur ska jag säga? Mossig kanske!?
Det är mycket i boken att de inte ska svära och bära sig åt när kvinnor är i närheten. 2000-talet?
Jag svär och bär mig åt oavsett om det är kvinnor, barn, fullvuxna, adliga eller pensionärer i närheten. De enda gångerna jag pratar någorlunda vårdat är när jag försöker imponera på någon och det vet i tusan om det håller så länge det heller.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (2)
Jag vet
Ohhh. Den som vore högstadieelev idag. Via Evas blogg fick jag lära mig att man kunde göra en nutidsorientering via DN. När jag tänker efter tror jag att jag med hade det när jag gick i grundskolan. Då klararade jag nog inte alla frågorna på mindre än tio minuter. Fast jag var ju lite dum på den tiden. Eller inte dum kanske – jag hade bara andra mål i livet än att bli utbildad. Lärararnas och mina framtidsvisioner stämde inte alltid överens.
Nuförtiden försöker jag inspirera den 13 åriga systerdottern till att bli en flitig elev. Hon verkar dock ha helt andra intressen.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (0)