Malört i glädjebägaren är lite upprörd över den svenska bloggosfären. Han tycker det saknas engagerat innehåll och uppskattar inte riktigt bloggar om hobbies, böcker etc. Jag håller inte riktigt med utan tycker nog det finns en del engagerade bloggar därute. Min egen räknar jag inte till dessa. Tvärtom sätter jag heder vid att jag skrivet praktiskt taget om ingenting sedan 2001. Inte nog med det heller. Jag läser med stort nöje andras ord om ingenting.
Det beror kanske på hur man ser det här med blogging. Jag ser det framförallt som underhållning, men ibland kan man ju faktiskt inte undgå att lära sig något.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (9)
Up yours
Spännande. I morse gick jag till affären för att handla mjölk. En biltuta skrämmer upp mig. Jag kollar efter adressaten till tutningen och ser en kvinna i en liten bil som åker förbi och pekar finger åt mig. Det finns ingen annan i närheten så hälsningen var nog med all säkerhet riktad mot mig. Tyvärr hann jag inte i mitt omtumlade tillstånd återgälda hälsningen.
Snabba tankar for genom huvudet: var det någon jag kände? Hade jag använt dåliga raggningsrepliker mot henne på krogen? Hade jag förolämpat hennes föräldrar?
Troligen var det inget av det för medans jag följer bilen med blicken ser jag hur hon tutar på andra sömndruckna söndagsflanörer. Mest troligt fick de också ett långfinger uppvisat mot sig. De såg iallfall lite skräckslagna ut.
Jag undrar varför hon tutade och pekade finger åt alla på Norra Promenaden? Kanske hade hon bara vaknat på fel sida.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (4)