Det var en generande sen kväll på krogen och kompisen var ledsen. Det handlade naturligtvis om en flicka.
Jag minns inte exakt diskussionen. En blandning av whiskey, öl och ganska många spaltmeter av drinklistan har den effekten.
– Fan, man tror att man gör allt rätt, sedan kommer det en dag så är det helt plötsligt “det kan inte fortsätta”, sa kompisen.
– Sa hon även – “Det beror på mig. Det är inte ditt fel!”
– Ja.
– Fan, sa jag. Man tycker de kan förnya sig ibland. När lär de sig de där replikerna? Erkänn att hon även sa “du är en jättefin kille”.
– Jag tror mer det var “du är för bra för mig.”
– Precis vad jag trodde. Fan igen. De har liksom snott alla bra repliker. Jag vet inte ens hur man gör slut längre.
Vid det här laget inbillar jag mig att vi tände varsinn cigarett och begrundade bordet en stund, såsom brukligt är vid allvarliga diskussioner. Kanske lät vi blicken vandra över lokalen. Kanske kollade vi i plånböckerna för att se om det fanns utrymme för en omgång till.
– Jag vet inte vad jag ska göra nu, sa kompisen. Allt är liksom helt tomt.
– Lägg av. Det finns typ tre miljarder kvinnor i världen. Det är inte så att du behöver dö ensam och förtvivlad.
– Varför är du singel då?
– Dra inte in mig i det här.
– Fan, sa han.
– Fan, jag.
Det är också ett sätt att avsluta en diskussion. Jag vet inte varför jag kom att tänka på det här idag. Kanske för att en kollega frågade mig på lunchen:
– När fan (mycket svorddomar idag är jag rädd, men jag citerar bara) ska du gifta dig då?
– Aldrig, sa jag trotsigt
Men det är inte riktigt sant. Jag har en “om-vi-båda-är-singel-när-vi-är-35-så-gifter-vi-oss” person.
Min käre vapendragare Tyngdlyftaren är högeligen upprörd över det. Han blir röd i ansiktet och knyter nävarna när jag nämner det.
– Man kan inte bara gifta sig så, brukar han säga.
– Jo, säger jag då. Det är viktigt att bilda familj.
– Du ska gifta dig med Naprapaten (som vi fortfarande inte vet namnet på). Det kan du göra redan nästa vecka.
– Jag kan inte gifta mig med någon jag inte ens vet förnamnet på, kanske jag svarar då.
– Det lär du få reda på vid själva akten. Man måste uppge fullständigt namn då tror jag.
– Sant. Om det inte funkar kan man skilja sig vid 34 och sedan eventuellt förvissa sig om att vara gift igen vid 35.
– Fan.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (2)