Jag kollade om det var mer action i livet för exakt två år sedan, på den tiden den engelska dagboken var aktuell:
So what have you been up to?
I really didn’t do the most of my vacation. I actually didn’t do anything. As usual you might say. I never do anything, ever.
Now, when im back to work, not having done anything makes me a bit depressed. It may be tha fact that I AM back at work that’s depressing.
All I have done is eating, drinking coffe, and smoking. I can’t come to think of anything else. I didn’t go to Prague. I didn’t go to Amsterdam. I didn’t get a new job. The story of my life. I did meet a girl. That’s something at least, but maybe I’d rather had gone to Prague.
Me and Scorpio, there aren’t that many things we share. We don’t like the same movies, barely listen to the same kind of music, she doens’t like garlic which just happens to be my favourite spice, she prefers cider before beer, she always call my nieces by the right name when I always mix them up.
You see. We’re like oil and water, like Star Trek and Star Wars.
There are some traits and intrests we share, and most of them take place during the night, most often.
And she likes me, and I guess I kinda like her.
Eller i o f är det rätt mycket action, på jobbet. Det är det sista stället jag vill att det ska vara action på. Men nästa vecka börjar jag ta körkort. Det är väl lagligt nu när man nästan är 30?! Då lär det hända ett och annat på rikets vägnät.
Anledningen till att jag satte igång nu är att jag kom på att mitt id-kort går ut i oktober. Då kan man lika gärna uppdatera det med ett körkort.
Kvällens samtal:
– Vad har du på dig, sa en grumlig kvinnlig röst.
– Sobelskinnsmössa och sockiplast. Du’rå?
– Garn.
– Rrrrr. Är du ensam?
– Nej, jag har min väninna här. Hon håller på att vispa grädde.
Synd att det var min tjejkompis sedan 100 år som ringde.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (2)
Sömnlös i Sea… Norrköping
Äntligen, tänkte jag när jag kollade vädret i morse, nu är den j**la sommaren slut. Jag såg stormar framför mig med piskande regn och människor som söker skydd bunkrar.
Appråpå bunkrar såg jag en firmabil lite senare på morgonen. De tillverkade betonggolv “som håller för evigt”. Vad bra då kan man lägga kärnavfall där, funderade jag spontant. Jag vet att det var en löjlig sömndrucken tanke, framfunderad bakom ett par för mörka solglasögon. Men reklamare ska inte komma dragandes med osanningar. Jag vet om någon. Jag är reklamare och jag ljuger aldrig. Möjligt att jag överdriver lite någongång, tummar på sanningen. Men ljuga!?!? Ja, kanske förresten.
Grejen är att man får inte komma och påstå vad som helst i reklam. Man måste kunna backa upp det. Därav blev jag ytterst oroad över mina kollegor i betongbranschen. Fast det kommer nog gå över när jag vaknar till liv.
Sista gången jag kollade på klockan inatt var den halvtre, men i mitt förvirrade tillsånd blev tvåan till en femma. Det gjorde mig deprimerad och jag började fundera på vad jag gjort för ont för att inte få sova. En hel del förmodligen.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (3)