Dagarna fram till jul brukar alltid kännas smått deppressiva. Jag vet inte vad det beror på, om det alltid känns så eftersom jag har minne som en guldfisk. Det kan också vara faktumet att jag sedan jag inhandlade pc-spelet ”Star Wars – Knights of the old republic”, suttit uppe till 01.00-01.30 även på vardagar. När man sedan måste gå upp dagen därpå är man inte så mycket jediriddare som man var för bara några timmar sedan. Egentligen är det det enda jag gjort på min fritid sedan inhandlingen av spelet i fredags (förutom ett kort fest-inhopp och ett annat kort tränings-inhopp).
Det här säger mig naturligtvis att jag inte bör köpa dataspel av samma anledning som man inte bör ge flaska sprit till en alkolist. Framförallt inte när spritflaskan räcker till synes i det oändliga.
Liknelsen med drogmissbruk stannar inte där:
Man tror inte att åkommor man får härstammar från missbruket
”Huvudvärken beror på vattenbrist, inte på att jag suttit vid datorn mellan 18-02”
Man underdriver problemet för sina vänner
”Jag gillar att spela lite då och då. Det kan man väl unna sig.”
Man alinerar sig mot sterotypiska spelmissbrukare och tror sig därmed vara skyddad
”Jag kan ju inte vara spelmissbrukare för jag har varken buteljglasögon eller problem med finnar och dessutom händer det att jag solar på sommaren.”
Missbruket inkräktar på övriga vardagen
”Mat – det åt jag ju igår, en jätteportion. Telefon! Är det något viktigt ringer de igen, flera gånger.”
Jag vet inte hur jag kom in på det här när jag skulle prata om juldepressioner. Det måste bero på att jag är en surrealist at heart.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (2)