Körning
Körning 2
När vi kollade på korten sedan var Tyngdlyftaren brydd.
– Du verkar inte hålla ögonen på vägen när du kör, sa han.
– När jag kör håller jag ögonen på vägen, sa jag. Men inte när jag röker.
– Vem kör när du röker?
– Gud, sa jag.
– Skitsnack. Gud bryr sig inte om en sådan liten minimissbrukare som dig.
– Gud gillar författare, sa jag. Kolla på Bibeln.
– Hmmpfff. Var ska vi nu?
– Vi ska åka och köpa kondomer, sa jag.
– Hurså? Ska du göra en lampa?
– Nej, jag ska träffa din mamma ikväll.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (7)
Omdesign version 100 och den svarta hunden
Jag trodde ett tag jag skulle lägga ner den här bloggen. Den svarta hunden kom (man bör kunna sin Churchill för att fatta den pekningen).
Men så kom jag på – vad ska jag skriva när jag inte skriver böcker (jag skriver inte böcker ganska ofta för att föreställa nästan-författare. När får man förresten kalla sig författare? Efter två böcker? Efter man legat med en kritiker? Efter att man varit med i DN? Eller kan man kalla sig det när man vill?. Jag vet inte.)
Det händer inte mycket om sanningen ska fram. Inte nu alltså. Snart däremot, kommer förhoppningsvis min käre vän Rebellsten hit och höjer helvetet. Därefter kommer den lika gode Marcel hit och höjer det en bit till. Efter det ska jag åka upp till Ståckholm och hålla någotslags tal inför 08-säljare på Nordstedts förlag. Jag är lika van att hålla tal som jag är att ge ut böcker. Teater har jag inga problem med däremot. Jag har med framgång gestaltat homosexuella hårfrisörer och psykotiska massmördare. Men det var då. Med åren har jag blivit tillbakadragen, elak och skum. Jaja, det går kanske bra.
Något som däremot inte kommer gå bra är att vi via jobbet och något skum företagsläkare ska ges någonslags hälsoprofil. Vi får svara på frågor som: om vi känner oss ensamma, om vi röker, om vi snusar, hur mycket vi dricker, om vi motionerar, om vi umgås med familjen och så vidare. Eftersom jag helst inte vill veta om min hälsa har jag naturligtvis vägrat. Lägg därtill att jag inte är speciellt ärlig och det blir en riktig sörja.
– Jag tänker inte gå på en hälsokoll, sa jag till anordnerskan.
– Det ska alla.
– Alla utom jag, sa jag. Jag har en läkare som utför den typen av bedömningar. Företaget har inget att göra med min hälsa eller eventuella ohälsa.
Nästan så gick det till iallfall. Jag tycker inte om att bli bedömnd. Ovanstående frågor skulle jag inte ens svara ärligt på om så min egen mor. Hur skulle jag då bete mig inför en sjuksköterska med tvivelaktig utbildning.
Nej, att inte veta är min melodi. Jag vill inte veta hur jag mår för hela släkten skulle troligen kalla till släktträff om de visste. Förvisso har vårdpersonal tystnadsplikt, men jag hörde senast idag på radion att den tystnadsplikten är lika mycket värd som en rubel i Skövde.
Nu kollar jag på min gamla skateboardkamrat Lars Winnebäcks dvd-konsert från Linköping. Det känns lite som “Jag mötte Lassie”.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (7)