Jag såg på nyheterna att det är/ var militärövning i Malmö. Hamnen försvarades tydligen mot en odefinerad fiende.
För ett tag sedan var det övning i Norrköping. Kulspruteeld hördes, stridsvagnar syntes vid tågstationen och norrköpingsborna kollade lite oroat över järnvägsspåren.
Jag och Tyngdlyftaren hade planer på att bära oss åt. Vi tänkte skriva “KGB” på bilen och köra rakt igenom övingsområdet. Sedan kom vi på att Warzawapakten försvann för typ 12 år sedan och de här soldaterna skulle nog bara tro att vi gjorde reklam för en ny mobiltelefon.
Varken Tyngdlyftaren eller jag är oerfarna inom det militära området. Både han och jag ingick i såkallade pansarvärnskompanier. Det innebär att vi skulle skjuta på stridsvagnar. Jag vet inte exakt vad Tyngdlyftarens position var, kanske bar han saker, men jag var granatgevärsskytt. Det innebar att jag kunde hantera granatgeväret “Carl Gustav” utan vidare problem.
Varken jag eller kamraten tycker om våld, men ibland kommer lumparsnacker över oss.
– Vad är en T72, kanske jag frågar.
– Inte en jäkla aning, svarar Tyngdlyftaren.
– En stridsvagn. Sovjetisk.
– Vem fan kommer ihåg det?
– Jag, kanske jag säger.
– You need to find yourself a girl.
– Ähh, var skjuter man för att försätta en stridsvagn ur stridbart skick?
– I sidan eller baken.
– Kommer du med förslag din jäkel?
Hursomhelst fortlöpte stridsövningen utan problem. Vi bara satt i bakgrunden och tänkte på den goda tiden när “Ivan” var fienden.
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (3)
Huvudsaken är att man är snäll
Vad sägs om ett litet “gallery of friends”. Som av en händelse finns det här. (OBS, kan ta lite tid att ladda.)
skrivet av andreas i kategorin Dagbok | Oljud (0)