Inatt jag drömde

Jag hade en ganska sömnlös natt. Det händer ibland. Men då jag faktiskt sov hade jag en del intressanta drömmar.

I en av dem var jag sjukligt osams med en kompis. Hon hade bett mig skicka adresslistor till henne, för att se hur jag formaterade dem. Därefter använde hon dem till att skicka ut politisk propaganda. Jag hotade både med advokat och att säga upp kontakten.

Strax därefter berättade en annan vän för mig att Metallica var jäkligt sura på mig och att jag kunde förvänta mig en stämning därifrån. Såvitt jag kan minnas är väl just Metallica kända för för att stämma lite hit och dit, så varför inte mig också? Men jag kunde inte riktigt påminna mig om vad jag gjort.

Vid sidan om osämja mellan vänner och stämningar glömde jag även en nyinköpt lunch och såg en snöfräs forsla bort snö, i september.  Sen ringde nog väckarklockan.

Bananflugorna och 1800-talet

Jag har genom åren lärt mig att det bästa sättet att bli av med bananflugor är inte att ställa fram en skål med vinäger, honung och några diskmedel – det är att städa köket.
Trots det försöker jag med de klassiska husmorsknepen först men tar bara hand om de lättlurade bananflugorna. Proffsen fortsätter frodas vid gamla lökskal, nåt kvarglömt glas juice och annat gott.

Ja, är det någonting jag lär mig är det att jag aldrig lär mig. Det är också en lärdom.

Annars är livet skapligt just nu även om jag lider i denna miljöförstörda kvava höst. Jag är inte glad i att chockvärmen är kvar si och så länge till. Det är fan det varmaste året någonsin. Det finns ingen som är bra med det.

Ge mig storm, regnskurar, vackra höstfärger och sedan drivis. Men låt för Guds skull tågen hålla tiderna än då. Fast det är nog en omöjlighet. Jag läste någonstans att delar av järnvägsnätet finns kvar sedan det glada 1800-talets tid. Där hade de säkert bra höstar. Förvisso hade de även hungersnöd, folk dog av en spik i foten och offentliga avrättningar. Jag antar att allt inte var bättre förr.