Tankar på tåg

DSC_1196

I min fantasi skulle jag sitta och skriva ett litet stycke varje gång jag åker till jobbet på morgonen. Efter ett tag skulle jag kunna byta namn på bloggen till ”Tankar på ett tåg”.  Men jag har för dålig karaktär.

Egentligen skulle jag vilja sova på morgonen. Tyvärr går det inte. När hjärnan väl vaknat till vill den hålla igång ett tag. Den är överaktiv, dessvärre inte på något bra sätt. Den sätter liksom bara gång på högspinn när den väl vaknat till. Det hade varit skönt med en liten extra sovmorgon annars.
På hemvägen går det lite bättre. Då är hjärnan lite trött efter att ha varit i fullgång sedan tidig morgon. Då kan jag få några minuter mellan Nyköping-Kolmården-Norrköping. Dock kan ingen sova igenom oväsendet som uppstår vid ”Nästa Kolmården”. Seriöst alltså, det låter som att de ropar ut att Iron Maiden ska in på scen.

Ljusets återkomst

Det är inte bara fördelar med att bo i ett kallt och mörkt nordiskt land. Jag märker att jag börjar se Bråviken igen på mornarna, på min dagliga färd till Nyköping. Fortfarande ligger ett istäcke på, men jag ser det. Något gott med humöret gör det.

Kanske är det åldern, det tilltagande grubblandet. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin brytt mig om det var ljust, mörkt, varmt, kallt eller mitt emellan. Nu vill jag ha en temperatur på max 19,5 grader och iallafall tillräckligt med ljus för att få ledsyn.

Annars då? Jo, tackar som frågor. Jag har varit en upptagen man på sistone och våren bjuder på mer engagemang – en del lite väl långt från Norrköping för att jag ska känna mig okej. Jag trivs ju bäst innanför dess promenader.  Utanför är det kallt och mörkt.