Gotland intar Ryssland

Jag läste för någon dag sedan att Ryssland övat på att inta bland annat Gotland. Det tycker jag är ofint. De kan väl komma på Medeltidsveckan som alla andra.

Samtidigt känner jag att, som svar, att Gotland borde öva på att inta Ryssland. Jag ser framför mig ett gäng hemvärnsmän i roddbåtar utanför den estländska kusten som desperat försöker hitta Ryssland via Google Maps. Kanske finns det ingen täckning. Kanske vet gubbarna inte hur man använder Google Maps.

Ja, det är ungefär så jag tänker.

Moralisk istid

Jag sa till min vän J häromdagen att jag inte fick någon moral förrän jag var typ 27-28. Det är sant. Jag är en late bloomer. Körkortet fick jag när jag var 30 och jag skaffade inte medlemskort i någon butik förrän jag var 41. Det är alltså nu. Jag fick mitt medlemskort från Coop idag. Jag är så stolt.

Anyways. Jag förfasas ibland på bristen av moral under uppväxten. Med moral i det här fallet menar jag att man inte ska stjäla, endast nyttja droger sparsamt och inte bedriva hor i överdriven omfattning. Och man ska tänka på andra människor och att de är lyckliga, inom en rimlig gräns.

Jag tror inte jag reflekterade medvetet över 10 Guds bud under min uppväxt. Med en äldre mans visdom kan jag dock fundera på om jag inte hade en checklista för att försaka dem alla för det är bara typ nr 5 som jag inte gjort mig skyldig till.

Samtidigt ska man inte förväxla kristen moral med att vara en bra människa.

Hail Satan.

Multitasking

Motsols

Fotokursen har slutat och jag märker att jag har svårt att hålla det igång. Dessutom försöker jag ju även skriva så det blir ändå svårare.

Kanske funkar det inte för min hjärna att hålla igång separata intressen. Jag har genom åren hoppat mellan intressen, allt från socialantropologi, mjölksyrning, arkeologi, italienska, släktforskning och what not.
De enda som hållit sig kvar genom åren är skrivandet, historia och en förmåga att göra saker och ting svårt för mig själv.

Well, jag skulle både vilja skriva och fotografera. Kanske får jag sluta sova. Det gör jag ju ändå inte speciellt bra.

Någonannanstans

Helt plötsligt finner jag mig själv på landet, ensam på en altan och tittar på trafiken som passerar. Pappa har lagt sig. Han börjar bli gammal och ett par snapsar gör honom trött. Hunden har också lagt sig, mest av sympatiskäl tror jag för hon kan inte skylla på hög ålder.

Jag skulle egentligen varit någonannanstans. Pappas fru blev dock sjuk och jag kunde inte riktigt se han sitta ensam på Midsommar. Och jag har det ganska skönt. Det är grönt, fåglarna kvittrar och jag har mer öl än vad jag kan dricka upp på en kväll. Jag tycker aldrig det är svårt att vara ensam, men på landet är det ännu enklare. Det känns liksom både hälsosamt och befriande.

Nu är det bara jag och en skatkoloni kring altanen. Jag undrar hur de ställer sig till djävulsrocken jag spelar. De har inte sagt något så kanske har den vaggat dem till sömns.

Appropå ingenting läste jag någonstans om att man röstat om svenskans finaste ord. November hade seglat upp som en utmanare. Jag håller helt med. Det är en tråkig månad men ett fint namn/ord. Ett annat bra ord är någonannanstans. Jag vet inte ens hur det stavas men fint är det.

Den ovetande modellen

Idag blev jag lite otippat fotomodell för första gången i mitt liv. Det var min vän J som under förespegling att han skulle bjuda på grill, hade med sig en fotograf som förevigade mig och några andra av Js vänner, för en kunds räkning.
Hade jag vetat innan hade jag klippt mig eller åtminstone kammat mig.

Fotomodell-jobbet var trevligt och inte alls så glamoröst som man kan tro. Jag är lite tveksam till min egen prestation för min erfarenhet säger att jag oftast gör någon form av grimasch. Det är svårare att få ett bra foto på mig än att få ett foto på en svensk Mellanspett.

Ghost, Linköping, 3:e juni

DSC_0607

Igår var jag och två kamrater på konsert med Ghost. Det var på ett ställe i Linköping där jag har på tok för mycket historia. Brrr.

Det var hursomhelst en bra konsert och många djävulstecken i luften. Vi som lämnat ungdomen stod på behörig plats en bit ifrån scenen. Det gjorde upplevelsen mindre fysisk men kanske såg man lite sämre, vilket är syns på bilden.

Även om jag inte dyrkar Satan måste jag säga att jag tyckte om denna upplevelse. Jag har alltid tyckt om att gå på en konsert och att göra det på en liten specialspelning i bandets hemstad gör det inte sämre. Faktiskt vill jag säga att detta är det bästa musikaliskt som kommit från Linköping.

Nästa vecka skulle jag vilja se dem öppna åt Foo Fighters på Ullevi i Göteborg. Jag har meddelat vänner om min önskan och inväntar svar. Jag ser det mäktiga i att höra 50 000 människor eller vad det blir sjunga med och skrika ”Hail Satan”. Jag själv kommer korsa fingrarna för att inte erkänna mörkrets furste, men samtidigt njuta av den mäktiga allsången.

Och ja, såhär bra lät det: