Den falska dag trettiotre 

Jag ska väl i ärlighetens namn rakt av avslöja att jag redan misslyckats med utmaningen blogg100. Det hindrar mig dock inte att fortsätta då det är en bra sporre att hålla upp skrivandet.

Om vi då låtsas att detta är dag 33. Jag har precis kommit hem från syster med familj efter en god påskmiddag. Kanske har jag varit nyktrare i mitt liv. Jag tänkte precis avslöja ett brott jag begick på hemvägen men tänker att det är nog inte preskriberat än, så jag väntar.

Det var en trevlig dag. Min syster är en mästerlig kock och bjöd på skomakarelåda. Det är kanske inte så påsklikt och Jesus har nog aldrig hört talas om det men det var gott. Mitt bidrag till middagen var rödvin, öl och en del roliga skämt.

Vi är nog en lite lätt dysfunktionell familj och tjafsar en del. Det är inte direkt någon som sväljer irritationen om det är något som inte passar. Tack och lov för det. Jag hade nog inte passat med linnedukar, kostym och kommentaren ”oh, det var en förtjusande middag”. Fast det var den. Jävligt förtjusande.

Den barnrika trettioandra dagen

Idag var jag ute i småorten och träffade vännen E och familj. Det var såklart trevligt. Jag hade inte träffat barnen på ett tag och den lilla damen, som blott bara var en nykläckt kyckling sist jag såg henne hade blivit ett helt år.

Hon antog helt klart en skeptisk hållning gentemot mig till en början och gav inte mycket för mina ”tittut” och roliga miner. Till mitt försvar kan sägas att hon kalla fall inte grät. Sånt har hänt förr. Hon höll mig dock under uppsikt, även när föräldrarna frågade var klockan var. Jag har förvisso ett runt huvud och kanske kan det i små barns ögon påminna om en klocka.

Mina tittut vann mark allt eftersom kvällen gick. Snart nog fick jag ett leende och helt plötsligt satt hon i knät på mig. Det gladde en gammal man.

Det äldre barnet har jag redan goda relationer med så där behövde jag inte göra mig till.

En balsam för själen är det, att var ute i glesbygden och umgås med småbarnsfamiljer.

De mystiska dag trettio + trettioett

det verkar som både dag 30 och 31 mystiskt försvunnit från min blogg. De är skrivna faktiskt, så jag känner inte någon skugga  min heder.

Däremot måste jag undersöka varför dessa inlägg försvunnit i bloggandets Bermudatriangel.