Tjugoett

Tjugoett är åldern då man får köpa alkohol i vissa av USAs delstater, ett kortspel jag aldrig haft någon framgång i och det är även antalet dagar sedan jag började följa blogg100-utmaningen. Det är också ungefär hälften av orden jag mäktar att prestera idag.

Förlusten dag tjugo

Idag tittade jag på basket med min vän igen och det var en sorglig historia. Laget förlorade och det är nu tveksamt om de tar sig till semifinal.

Med det avslutar jag kvällen.

Dag nitton och en bil med rosa detaljer

En bil med rosa detaljer

Ovanstående bil har fängslat min fantasi en längre tid. Jag tänker mig att den har en inredning med vit fuskpäls och kanske en liten discokula i taket. Garanterat finns en stereoanläggning som är några år på nacken, men som fortfarande håller hög kvalitet. Ur den pumpas dansant och kanske hångelvänlig musik från sent 70-tal.

Mannen som äger den, för jag tänker mig att det är en man, heter kanske Lenny. Han var populär hos damerna på sent 70-tal och tidigt 80-tal, men nu börjar åldern ta ut sin rätt.
När han vill vara fin, klär han sig i en röd skinnrock och tar på sig sin vita hatt. Han har en guldtand i överkäken och kanske lite för många ringar.

Men, om du en lördagsnatt i Norrköping väcks av nedanstående sång, kan det vara Lenny som är ute på gatorna.

Dag arton med hatet

Man ska egentligen inte säga att man hatar saker. Det finns riktiga saker att hata, som våld, miljöförstöring och särskrivningar.

Men jag har seriöst svårt med Apples produkter. Det är så jävla tillrättalagt allt. Jag förstår idén. Man ska inte behöva fundera på var man ska spara sina foton eller hur man gör nåt egentligen. Allt ska bara funka.

Kanske tycker den normale användaren om att det gör så.

Jag blir bara frustrerad. Jag försökte ladda in en bild till instagram, via min telefon. Det funkade men jag fick ta tre villovägar, vägra iTunes några gånger och sedan ladda upp det till Apples egna visningsprogram på min padda.

Och för att inte tala om deras rättstavningsprogram. Jag skriver skapligt fort och tänker inte så mycket  vad det står på skärmen innan jag skickar iväg det. Det blir nästan alltid fel. 

Well, jag har en gnällig kväll. Men annars är allt fint. 

Uppdatering om bävrarna

Nu fick jag meddelande om att min granne, som räddade bävern i Strömmen, fått till det så att kommunen ska bygga ett stopp, så att de stackars bävrarna inte dras ner i nämnda flod.

Det är så kul att höra att höra om människor som brinner så mycket för något att de får till en enkel, men effektiv förbättring.

Hoppas nu den dåliga delen av Strömmen i framtiden förblir bäverfri.

Strömmen i NorrköpingDet är i vattenfallen ovan man inte vill att bävrarna inte ska dras ner i, för då går det åt helvete.

”Forsarna vid Drags, Norrköping, 2006”. Licensierad under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons 

En mer inspirerad dag sjutton

Jag känner mig lite mer inspirerad idag än vad jag gjorde igår kväll. Det kan bero på latten med en dubbel espresso i sig, som jag drog i mig i morse. Lite är det, tror jag, som att dra i sig en lina kokain. Ögonen blir liksom större och hjärnan blir klar.

Jag vaknade tidigt i morse. Det gjorde det möjligt att dricka ovan nämnda latte, äta frukost samt ta en lite extra lång promenad. Det måste vara tecken på att en människa börjar bli gammal, att man dels uppskattar att vara pigg på morgonen. att äta frukost och att ta en extra lång promenad. Mitt jag för 20 år sedan skulle spotta på mig. Fast mitt dåvarande jag skulle förresten vara på tok för väluppfostrat.

Oh well. Dags att börja jobba. Hurra.

Dag femton hade en kvartsfinal

Ikväll var jag åter igen på en basketmatch med en vän. Det var mer spännande än förra veckan då detta inte var något mindre än en kvartsfinal. Egentligen var det på tok för spännande för en nervsvag man som jag själv, då poängställningen var på tok för lika när slutet närmade sig. Mycket riktigt höll jag på att snava i trappen efter matchen och var bara en hårsmån från att plantera mitt ansikte i betongfundamentet.

Lyckligtvis klarade jag mig och lyckligtvis vann Dolphins denna första match i slutspelet. Redan efter två matcher känner jag varmt för laget. Jag har anlag för lokalpatriotism och tar lätt till mig stadens lag. Däremot har jag svårt att lära mig namn och min vän fick flera gånger förklara om reglerna för mig. Min entusiasm har inga skavanker dock och jag kan klappa händerna även åt de minsta petitesser. 

Allt som allt känns både dag 14 och 15 riktigt bra, betydligt bättre än 11 till 13. Längre bak än så minns jag inte, tack och lov – troligen skulle det vara riktigt deprimerande.

Dag fjorton med en bäverhistoria

Idag var jag ute och gick med min framtida lunchhund.  Grannen var också med. Det blev en lång promenad och under den uppenbarade det sig att min granne varit en av de drivande krafterna när det gällde att rädda en bäver som blivit fast i Strömmen här i Norrköping. Tydligen var det så att bävern liksom var fast mellan två vattenfall och det fanns ingenting som bävern i normala fall åt, tillhanda. 

Min granne skötte om det stackars djuret i tre månader. Hon kollade upp vad den åt, hon pratade med kommunen, bäverexperter och alla möjliga. Tillslut genomförde hon en dramatisk räddningsaktion som endast var genomförbar, för att djuret blivit så vant vid henne och att hon brukade komma med mat.

Bävern kom alltså in på den bra delen av Strömmen och lever förhoppningsvis nu sitt liv i mer traditionell bäverstandard.

Det var en trevlig historia att höra så här på måndagskvällen och jag fick se alla platserna som var viktiga för själva handlingen. Jag vet att jag läste en del om bäverdramat när det pågick men hade inte en aning att en av dess huvudpersoner bodde så nära inpå.

Nu hoppas jag att resten av veckan kan bjuda på överraskningar och att man lär sig saker man inte visste förut. Dock förhåller jag mig i vanlig ordning skeptisk till att det blir så.