Att bruka jorden

Basilika och citronmelinns

Om det finns några fördelar med att i princip sakna impulskontroll är det att livet, ibland, blir lite intressant. Igår förmiddag hade jag exempelvis ingen aning om att jag vid det här laget köpt inte mindre än nio växter, planterat åtta av dem, spenderat timtal på odlingssajter och börjat lära mig grunderna i fönsterodling.

Jag har aldrig visat något vidare intresse och mycket bristande kunskap för odling. Kanske är det en form av 40-årkris. Och gärna det. Jag planterar hellre citronmeliss än tar lån och köper en sportbil.

Vi får se hur länge det håller sig. Vissa intressen är bara tillfälliga förälskelser (som italienska och släktforskning) och andra varar för evigt.
Jag måste ändå medge att det är mycket rogivande att pyssla med och känna lukten av kryddväxter.

På bilden ovan kan vi se basilika och citronmeliss. Den förstnämnda ser ärligt talat lite raggig ut men jag hyser stort hopp för den andra.

Tonårskaos

Under ett par dagar har mitt hem varit invaderat av en flock tonåringar. Det beror på att min kära systerdotter i elfte timmen bestämde sig att hon ville gå på Bråvalla. När jag frågade henne var hon skulle bo sa hon ”Hos dig”. Hon tillade även att hon utökat erbjudandet om övernattning till ett gäng vänner.

Första natten väcktes jag omkring 05.30 av flocken. De kom inte in i trappen. Andra natten kom de hem redan 02.30 och jag undrade vad fan de gjorde hemma så tidigt. De var hungriga.

Jag märker att tonåringar för med sig kaos där de drar fram. Jag undrar om mitt sovrum någonsin kommer tillbaka till ursprunglig status och om vattnet kanske kommer ta slut i Norrköping.

Jag är själv förflyttad till vardagsrumssoffan i mitt hem och det är här jag tillbringat de senaste dagarna.

Jag ska inte klaga. Det är mycket trevliga ungdomar och det var länge sedan det var så mycket parfymdoft i min lägenhet. Dessutom är det trevligt att få bjuda dem på frukost och i alla fall veta att de får ett mål mat per dag. Men – lite skönt ska det bli när festivalen är över.

Drama med fåglar

ugglaOlika typer av fågerdraman förföljer mig sedan jag yppade att jag ibland funderar på att börja med fågelskådning.

Imorse så jag exempelvis en död uggla. Det är inget jag förväntar mig hitta i stan. Det gjorde mig lite illa till mods. Många timmar har jag idag funderat vad jag ska göra åt saken. Nu förstår jag ju att jag inte kan göra så mycket åt saken. Den stackars ugglan har kilat vidare till den mustäta skogen i himlen.
Kanske borde jag fotografera den och skicka till någonform av fågelskådare. Förmodligen kommer detta tankeproblem hålla mig vaken inatt.

Den andra fågeldramat inträffade under kvällens promenad. Jag gick med min vanligt nedsänkta blick när jag registrerade rörelse i yttersta delen av mitt vänstra öga.
Det var en liten måsunge på marken. Nu vet alla med erfarenhet av måsar att det bara är något mindre farligt att hamna mellan en måsunge och dess mamma, än en björnunge och dennes mamma. Nu vill jag älska alla fåglar, men måsar är lite som skolans värstingar. De stör alla och ger sig på de mindre.

Ja, det var egentligen alla fågeldraman för dagen. Sett i backspegel var det kanske inte så farligt, men jag har svårt att släppa det där med ugglan.

Jag behöver sova

Inatt kunde jag inte sova. Det är inget ovanligt.

Jag lyssnade på en intervju med Bodil Malmsteen. Hon sa att hon hade knaprat sig igenom Fass, på tal om lyckopiller. Men hon tyckte inte om ordet lyckopiller. Jag vet inte vilket ord hon föredrog.

Idag har jag gjort prislappar hela dagen. Ja, det står rätt. I 15 år har jag jobbat med reklam och idag ägnade jag min långa erfarenhet åt prislappar. Det gör mig inte så mycket. Ibland mår man bra av en dag av ordning och struktur, av den typen som bara skapandet av prislappar kan ge en.

Efter jobbet hade jag planerat in ett våldsamt ambitiöst projekt. Min tanke var att gå en mil och sedan ro sju km på roddmaskinen på gymmet. Jag slängde i mig några nötter för bränsle och gav mig ut.
Promenaden gick fint. Solen lyste lagom behagligt och mina vita ben lysta upp resten.
Efter cirka en mil var jag framme vid min slutdestination och jag hade valet att gå till gymmet eller gå hem.
Jag gick hem, lite irriterad över mitt tänkta, våldsamt ambitiösa projekt. Vad fan, ska jag bli sån som tränar hela kvällen, hungrig och trött och ingen tid i soffan?

Nej, I think not. Men det är likt mig. Jag kan inte göra något med måtta.
Jag hoppas dock måsarna är måttliga med sitt skrikande inatt. Jag behöver sova.

Ett nyttigt slöseri med fritid

Jag har de senaste veckorna, med blandad framgång, försökt tvinga min lata kropp till gymmet.
Det finns verkligen inga förmildrande omständigheter med att spendera fritid på gymmet. Man vet att det är skapligt nyttigt och allt men så tråååååkigt. Ungefär som kokta grönsaker.

Nu har jag iallafall lyckats ta mig dit ett par gånger. Korta stunder tyckte jag till och med det var riktigt skönt. Kanske är det en ren överlevnadsstrategi från hjärnans sida – att få detta tomma slöseri med tid att verka behagligt. Inte för att jag har några problem att slösa bort tiden.

Idag lyckades inte hjärnan lura mig. Det var tråkigt från start till slut och det kändes inte vidare behagligt efteråt heller. Jag känner mig lite lurad.
Jag ska göra några fler försök. En gång i tiden vill jag minnas att jag tyckte det åtminstone var uthärdligt. Jag vill gärna ha den känslan igen.

Och på en annan hjärnhalva har jag registrerat att Vargarna speedway vann idag, när inte pappa och jag var och tittade. I knew it och det har hänt förut. Vi är bad karma för laget.
Typiskt, en av sakerna man tycker om och så jinxar man sitt lag.

En kväll på speedwaybanan

Speedway Vargarna-VetlandaIdag var det ett stycke sorglig speedway på Kråkvilan i Norrköping.
Ja, Vargarna har förvisso varit både sämre och bättre. De är oftast bättre när inte pappa och jag är där och tittar så kanske skulle vi för lagets bästa sluta intressera oss för dem.

Ikväll mötte de Elit Vetlanda. En mer optimistiskt lagd man än jag skulle kanske att det stundtals var ganska jämnt.

Jaja, det var ganska kul att höra mullret och känna speedway-lukterna. Det är match imorgon igen. Då ska varken pappa eller jag dit, så då kanske Vargarna har en ärlig chans.

Jag följer inte speciellt många idrotter. Det finns inte tillräckligt mycket tävlingsmänniska i mig för att jag ska tycka det är intressant. Ibland kan jag uppbåda lite intresse för fotboll men det är oftast extremt övergående.
Jag tar hellre en promenad eller syrar en grönsak.
Appropå grönsaker tror jag idag att jag såg en gröngöling. Denna hackspett har väl egentligen inget med grönsaker att göra men precis som växter återfinns den vanligen i naturen. Mitt intresse för fåglar som jag skaffade mig för ungefär en vecka sedan håller alltså i sig.

Min hobby

Idag har jag tänkt lite på om det inte är dags att skaffa sig en hobby eller åtminstone gå en kurs. Det är ju både trevligt att lära sig något nytt och träffa folk (ibland). Kanske kan jag även träffa min framtida fru och modern till mitt barn.

När jag funderar på att gå någon kurs tänker jag ofta på något som ligger lite längre ifrån mig. Det spontana skulle ju annars vara att gå på ”Lär dig syra grönsaker”, ”Östergötlands industrihistoria på 1940-talet” eller ”10 Trapistöl du aldrig hört talas om”. Dock känner jag att matlagning, historia och öldrickande behöver jag knappast gå några utbildningar på – jag fortbildar mig själv.

Jag har bollat med så vitt skilda ämnen som aktiekunskap, båtnavigation och silversmide. Fast de ämnena ligger kanske lite väl långt bort, i alla fall aktier och båt. Det är ungefär lika stor chans att jag kommer köpa aktier som att jag kommer köpa en båt. Jag är en fattig landkrabba och har inga avsikter att ändra det. Silversmide skulle kunna funka men ja – jag kan inte riktigt se mig göra det.

Idag när jag påbörjade en episk lång promenad kom ett nytt alternativ för mitt sinne: Fågelskådning. Intresset hade byggts upp under helgen pga en fågel jag såg som jag inte kunde identifiera. Nu ska sägas att det finns enormt många fåglar jag inte kan identifiera. De flesta faktiskt. Jag har oftast ingen annan beteckning än just ”Fågel” på hela arten.
I alla fall fångade just denna okända fågel mitt intresse, så pass att jag började överväga en framtid med att stå med en kikare och kolla hägrar på Tåkern.
Som framtida intresse och hobby är det inte helt oävet.
Jag tycker ju om naturen oftast och jag tycker skapligt om de flesta djur. Och fåglar låter ju så trevliga när de sjunger (förutom kl. 4 i träden utanför mitt fönster).
Dessutom hade jag en kort karriär som fågelskådare i min ungdom. Jag tror jag tyckte det var roligt och jag vill minnas att vi matade örnar. Det kan dock vara en efterhandskonstruktion för att få det verka mer intressant än vad det var.
Summa summarum tror jag att jag är på rätt väg att hitta en aktivitet som kan passa mig.En vän påpekade dock att jag redan har en hobby, som jag till och med tjänat pengar på tidigare, och att jag kanske skulle försöka ägna mig mer åt det – bokskrivande kanske.
Det kan ju vara sant men jag kan ju alltid skriva en bok om fåglar, så fort jag gått grundkursen.

Nej, nu orkar jag inte med den här dagen mer. Den har varit produktiv med 1,5 mils promenad, matlagning två gånger, disk och inläggning av gurka. Nu orkar jag inte mer! God natt!

En bra dag tillslut

Idag hade jag en bra dag. Jag spenderade den med min systerdotter som jag tycker mycket om. Vi åt och drack i varierande väderlekar.

Jag är väldigt familjekär och mån om de mina- Som jag sagt tidigare curlar jag alla.

Nu ska jag bli lite nostalgisk, för jag är ändå så pass berusad, men jag tycker det är så underbart att lillflickan jag följt sedan hon var alldeles nykläckt nu är vuxen och som jag kan ha intelligenta diskussioner om politik, jobb och världen i allmänhet. Och dricka öl med.
Hon är blivit så klok och empatisk. Jag är så stolt över henne.

Varken hon eller jag hade nog inte de ultimata förutsättningarna att bli något här i världen. Men hon reste sig och nu kan hon nästan bli vad som helst.

Fina systerdotter.

Ja, jag hade en bra dag igår med. Får se till att detta inte blir en vana.

Hur jag slutade oroa mig och började älska Miljöpartiet

hippieDet är nu strax efter en vecka sedan jag slutade oroa mig och röstade på Miljöpartiet. Det är en ganska stor sak i min släkt. Man är antingen sosse eller inte välkommen. Så har det troligen också varit sedan Hjalmar Brantings tid.

Nu är nya tider. Det gamla gardet har fallit av och firar evigheten i ett socialdemokratiskt paradis med blåsorkestrar och en enda lång 1:a maj demonstration. Jag hoppas de har det bra.
Vi andra försöket hitta vår politiska identitet. Antingen röstar man på samma parti år efter år eller också byter man lite då och då.
Jag har ganska konsekvent varit sosse. Någon gång har jag kanske varit vänsterpartist. En annan gång kanske piratpartist och en tredje gång rent av trotskisk. Och när jag läser detta ser jag att jag kanske inte alls varit på konsekvent.
Jaja. Jag tror det är bra att läsa på inför varje val och riktigt prova sina värderingar. Den där sista meningen lät för övrigt så duktig att jag får lust att kräkas och sudda ut den-

Mannen på bild skulle kunnat varit med och startat Miljöpartiet. Han tycks i och med scoutuniformen tycka om miljön. Den yviga hårmanen kan bara vara tidstypisk, men jag känner att han troligen hade en och annan batikskjorta hemma och troligen inte sa nej till ett glas rött – precis som vi andra Miljöpartister.

Nu vet jag inte alls var den här texten är på väg. Jag hade en tanke i början som jag tappade och har nu svårt att komma till någon slags slutsats. Fast ibland är det också en slutkläm – att man för ögonblicket inte vet ett jota.