Valborg i Blacka

Skymning i Skärblacka

Jag tillbringade Valborgsmässoafton i Skärblacka – eller Blacka som det kallas häromkring. Blacka är känt för pappersbruket som ibland utsipprar lite fräna dofter, av mig känt redan från barndomen, samt för reggeabandet Kalle Baah.

Jag var inbjuden av min vän och hans familj för grillning. Det var en trevlig kväll och jag fick träffa det i princip nykläckta barnet. Jag avböjde dock att bära den lilla prinsessan. Min klumpighet kan liknas vid en elefant i en glasbutik och jag bad att få skjuta upp erbjudandet några månader.
Det var iallafall balsam för själen att vara med goda vänner, barn, mat och öl.

Nu önskar jag att mitt skrivande blir mindre knackigt. Jag kan mycket bättre. Först måste jag dock få upp glädjebarometern lite.

Nya tider

Det här inlägget skrevs i ärlighetens namn inte på detta datum. Men med teknikens hjälp fixade jag till det, så att min svit inte bryts.
Jag hade goda anledningar att inte skriva igår. Det var en sorglig dag som dock avslutades med både tårar och skratt tillsammans med en god vän och kanske en del öl.

Nu kommer delvis nya tider som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Jag och bloggen får försöka komma på det.

The original curlingförälder

Rödspätta med remouladsås

Ibland tror jag termen curlingförälder delvis inspirerades av mitt förhållande till djur (det gäller för övrigt barn, vänner och släktingar också – jag curlar alla).

Det här är det tredje kattinlägget av fyra inlägg totalt, sedan jag nystartade bloggen igen. Det är inte ok och står emot allt jag tror på. Samtidigt har jag väl kanske aldrig varit särskilt konsekvent i livet.

Nu är hursomhelst katten hemma efter en dag hos veterinären. Kraken måste börja äta igen annars är det tack och adjö.

Så, det var allt om katten och det är fritt fram för mig att skriva om vad som helst. Dessvärre har mitt liv bestått nästan till 100% av katt de senaste dagarna så jag har svårt att dela med mig av andra erfarenheter.
Jag skulle möjligen kunna visa den trevliga utsikten jag hade vi lunchen idag. Fotot är taget i närheten av en utsiktsplats vid Kolmården-skogarna, med utsikt mot Bråviken.

Jag hoppas nu att nästa inlägg kommer vara positivt och glatt – inget mer curlande av katter.

Skrutt, del 2

Bara för att hänga i skriver jag det här inlägget. Jag har fortfarande kattproblem och den här skribenten har problem att göra bra inlägg vid olycka. Det kan även vara en förklaring till att jag skrivit så dåligt de senaste åren. Jag måste bli gladare.

Oh well. Imorgon drar jag till veterinären med min sjuka katt.

Skruttig katt

Jaha, en dag sedan det heliga löftet om att blogga varje dag och redan stöter man på patrull.

Min katt är dålig.  Överbeskyddande som jag är gör det att jag också mår dåligt. Och jag kan inte skriva då. Men jag skrev det här. Så det så.

Wordcamp Norrköping

Idag var jag på Wordcamp Norrköping och kände mig lite inspirerad att dra liv i bloggen igen. Jag har ju bloggat i olika former sedan 1999-200l, men de senaste åren har inläggen varit högst sporadiska.  Kanske beror det på lite livsleda, människors bortgång, att katten tar mer tid än en treåring och min nästan episka lathet.

Men nu ger jag ett heligt löfte. Jag ska under en månads tid uppdatera dagligen, annars låter jag Gud straffa mig med valfria medel. Kanske skulle straffet vara att bara kola på Tv 4 resten av livet, men det lämnar jag till hen.

Varje dag säger jag – om så bara inlägget är ”Det här är ett inlägg. Katten har bajsat i lådan vilket gjorde mig lycklig. I övrigt var det en trist kväll.”
Sådär. Där fick man ett inlägg alldeles gratis.