Mitt klena psyke

Nu har jag återigen, efter några veckor med dåliga vanor, åter kommit tillbaka till regelbunden träning. Jag tror framförallt det är bra för mitt psyke. När jag inte har rutiner och lite omväxling med fysisk aktivitet riskerar jag annars hemfalla åt grubblerier och dåliga val. Överlag blir jag nog en gladare person.

Ibland undrar jag när mitt stackars psyke blev så omskakat att det numera behöver dessa ramar för att hålla sig någorlunda intakt. Kanske har det alltid varit så? Förvisso håll jag på med mycket idrott i min ungdom och då var mitt liv ganska turbulent. Möjligen hade jag varit mer skadad om tv-spelens utveckling hade varit större när jag var ung. Troligen. Jag kastade över mig de dåliga ursäkterna till digital underhållning som fanns på den tiden likt en törstande efter vatten. Men det fanns inte så mycket så då var man tvungen att hålla på med någon aktivitet för att överhuvudtaget stå ut med tillvaron. Och nu, som vuxen har jag nästan, men bara nästan tröttnat på spel så då är man tillbaka vid ruta ett.

Nu har jag kommit till det stadiet att jag knappt vet hur jag började denna text och vet verkligen inte hur jag ska sluta den.

Jag kan ju säga att ska till Göteborg i helgen. Det ska bli trevligt att komma ut i stora världen men läskigt att lämna Norrköping. Jag är ju en av världens minst beresta män så varje steg utanför promenaderna är som en resa till mars.

Så, det funkar som ett slut. God natt.

Spam and eggs

spamandeggs

Det var ju inte alls meningen att trippelposta det förra inlägget. Sånt kallas nog spam. Jag skyller på min surfplatta. WordPress-appen till den är lite krånglig.

Oh well, anyways, whatever…

Jag lyckades träna. Det var varmt som i helvetet på gymmet, inbillar jag mig.  Pojken som försöker få mig sajna upp för på personlig träning var där och var trevlig. Han har helt klart insett det marknadsriktiga i att vara trevlig mot oss slöfockar till kunder. Trots att personlig träning kostar något mer än knark, kommer jag troligen för eller senare köpa några pass. Jag tycker om när folk är trevliga och jg är ganska lättlurad.

I övrigt är det lugnt i den personliga sfären. Jag känner lite kanske att min kreativitet är jinxed men jag letar efter botemedlet. Jag har försökt med en ovanligt god variant av vitlöksmajonäs. Det har väl inte direkt fungerat och folk klagar att jag luktar vitlök på jobbet. I brist på annat fortsätter jag dock med den.

Lättja vs rutin

Nu ska jag återgå till min mer hälsosamma livet med träning och fasta rutiner. Min obefintliga karaktär mår inte bra av att inte träna. Samtidigt kämpar den obefintliga karaktären in i det sista med att motstå träning. Den har många idéer vad man kan ta sig till istället för att träna. Nu får jag sluta säga träna och gå och träna istället. Fan.

Duvorna

Duva och katt

Jag har sedan en tid märkt en ökad trafik av duvor på min balkong. Det var ingenting som höll mig vaken om nätterna utan mer en stillsam observation.

I morse vid sex vaknade jag och uppenbart också katten av att en duva helt fräckt vandrade fram och tillbaka på mitt balkongräcket. Katten tog mer illa vid sig än vad jag gjorde. Han satt och jamade så där konstigt som katter gör när de ser ett byte och viftade på svansen. Jag lät han hållas och försökte somna om. Det visade sig dock svårt med å ena sidan kattens jamanden och andra sidan duvans kuttranden.

Till slut fick jag ge upp. Jag ställde mig bredvid katten för att se vad det var frågan om. Nu kunde jag se att det var två stycken, möjligen ett duv-par. Den ena satt på räcket och den andra satt på balkonggolvet och verkade ha det ganska bra.

Katten fortsatte jama och vifta på svansen. Förmodligen skulle han börja dregla snart. Jag lät dem hållas och gjorde frukost. När jag kom tillbaka var positionerna desamma, men kanske lite mer avspänd. Jag knackade dock några gånger på fönsterrutan för att få iväg duvan, för det var bara en kvar. Jag kunde nämligen se min katt sitta där hela dagen och stirra ut duvorna och helt glömma bort mat och vatten.

Situationen löstes bra. Tillslut var det bara en god anekdot jag kunde berätta för några på jobbet.

Dagen gick och när jag kom hem igen kollade jag till balkongen igen, för att se om familjen var tillbaka. Det var de inte, däremot såg jag under en av de trasiga stolarna, att ett bo hade börjat byggas. Kanske hade det funnits där redan på morgonen, troligt eftersom den ena duvan hade legat där.

Jag kan ju inte klandra dem för att de bygger bo där. Det är aldrig någon ute där och utsikten mot hamnen är fin. Dessutom tror jag den trasiga stolen gav ett visst regnskydd. Dock kanske kan den dagliga åsynen av katten Sigge verkar lite avskräckande.