Söndag

kyrkanMina söndagar har på senare år blivit enormt rutinmässiga: Jag tar en promenad på morgonen. När jag kommer hem sitter jag en stund med katten i soffan och läser ganska troligen lite tidningar på nätet. Därefter ägnas en del tid åt städning och kanske diskning, följt av matlagning där resultatet äts upp ungefär kring tretiden. Efter maten blir det ganska ofta en kopp kaffe och någon timmes slappande. Sedan kan det följa lite mer hushållsarbete alternativt fortsatt slappande tills det är dags för kvällens träning.

Denna söndag har hittills följt mallen. Ett litet undantag var att jag köpte en brandvarnare på Clas Ohlsson´och det brukar jag ju inte göra. Och ikväll ska jag faktiskt träffa en annan, verklig person. Det brukar jag heller inte göra.

Jag undrar när jag blev så tråkig och styrd av rutiner. Var jag inte vild och tokig när jag var ung? Tog jag inte dagen som den kom?

Jag minns faktiskt inte riktigt. Troligen var jag rätt trist redan på den tiden.

Det mest revolutionerande som hänt på sista tiden var att jag bytte frukostvanor, från att ha ätit smörgås varje morgon i 15 år till att helt sluta med det och istället ta en skål youghurt med bär. Livin on the wild side!

Bilden är för övrigt från min promenad. Jag gick i princip samma väg som vanligt.

40

Jag fyller 40 år i år. Det känns faktiskt lite konstigt. Jag har alltid sett mig själv som en ung person, men när man fyller 40 får man kanske inse att man inte är purfärsk längre.

Länge har jag undrat om jag skulle få en 40-årskris. Skulle jag köpa en sportbil (har jag inte råd med), träffa en yngre kvinna, börja klä mig som en tonåring (har jag alltid gjort) eller kanske lämna en lapp på chefens kontor med meddelandet att jag rest till Patagonien?

Inget av det ovanstående har inträffat än. Däremot har jag på senaste tid visat ett närmast sjukligt intresse för skateboard-kultur. Det är ju min barndoms och min ungdoms stora intresse. Jag kollar dokumentärer, läser om skejtare på nätet och har kanske köpt en del kläder från affärer som säljer skejtarprylar.

Kanske är det min 40-årskris. I så fall tycker jag den är ganska mild, åtminstone tills jag får för mig att köpa en bräda och bryter alla ben i kroppen.

Konversation vid bänkpressen

Personerna på bild har inget med texten att göra.Idag hamnade jag i samspråk med en av de unga instruktörerna på gymmet. Han inledde konversationen att säga att jag såg trött ut. Jag medgav korrektheten i hans iakttagelse men ville samtidigt framhäva att jag var i min fulla rätt att se lite trött ut efter att i några dagar ägnat mig åt den dekadenta livsstilen.

Vi pratade vidare kamratligt och han hörde mig för om mina träningsvanor alternativt bristen på dem. Efter ytterligare en stund ville han visa några övningar avsedda att stärka min mycket eftersatta biceps. Jag lät honom hållas under förutsättning att han respekterade min idag extra klena fysik. Han gav sitt ord och skred till handling.

Övningarna gick nog bra och snart hade jag tränat mina armar dubbelt så mycket som jag tänkt från början. Vi skildes åt med löfte om förnyad konsultation inom kort.

Det här är andra tiden på kort tid som någon i personalen kommit fram till mig för att fråga hur det går med min träning. Ser det ut som jag börjar ge upp?

Biblisk skav

Har haft en lugn och trevlig påskhelg med mycket bibliskt på teven och i princip ingen motion.  Det ändrade jag på idag med ett försök till långpromenad. Tyvärr fick jag avbryta efter fem km pga skoskav. Jag fick halta iväg till närmaste spåvagnsplats och erkänna mig besegrad. Senare ska jag göra ett nytt försök till motion, fast då får det bli gymmet och någon övning som inte sliter på min ömma hud.
För övrigt tycker jag att alla bibliska dokumentärer och serier är bland det bästa med Påsken. Man får sig lite andlig spis utan att behöva lämna lägenheten.