Stället bortom granarna, eller är det tallarna?

pinesPine – Det betyder väl både gran och tall va? På english alltså. Svaret är nog bara en googling bort med jag låter min fråga stå kvar så det här inlägget får lite textmassa. Varför kan i såfall inte gran få ett eget ord och tall ett eget ord?

Oh well. Anledningen till att jag har såhär djupa funderingar är att jag ikväll var på bio och såg ”The Place Beyond the Pines”. Jag orkar inte referera handlingen. Det finns recensioner som gör sånt bättre.

Först tyckte jag nog bara det var en väldigt mörk film med bra skådespelare. Det kändes som katastroferna avlöste varandra och ljusglimtarna så att säga lyste med sin frånvaro. Enda humorn i filmen var en fantastiskt passande Star Wars referens.
Men jag tyckte om den och jag tror det är en sån film som växer. Jag måste nog se den igen

Grillfesten

rohebos

Så igår inträffade slutligen grillfesten. Det var trevligt. Jag och vännen var ansvariga för korvgrillningen och tog jobbet på stort allvar. Vi mötte alla problemen med att servera mat: ”Öhh, chorizon går åt som fan, säg att ostkorven är bäst” och när både ostkorven och chorizon fick lite hög omsättning ”Kom igen, gör reklam för Brittas stekkorv nu”.

Överlag gick korvfördelningen bra. Själv tog jag Brittas stekkorv. Min hunger var något begränsad för jag hade varit lite stressad under dagen. Det tar på kropp och psyke att anordna fest, framförallt när man som jag är en lite desorienterad person. Troligen skulle jag inte göra mig ett stort namn som festfixare. Jag skulle alltid glömma att köpa något eller glömma att bjuda in någon.

Alla verkade mätta och glada när festen började ebba ut. En utvald skara fortsatte sedan hem till mig där festen fortsatte runt mitt matbord. Vi drack några Trappistöl och lite vin. Det var trevligt och glatt. Efter att större delen av gänget gått hem satt jag och min kollega kvar och filosoferade lite. Han bor på landet och behövde sova över hos mig. Det är ganska praktisk. Han är en äldre man och ganska morgonpigg, och när han går upp på morgonen känner han att han måste göra. Och förvisso kan synen av en gråhårig man i kalsonger verka lite stötande på morgonen, men han hade i vanlig ordning diskat och börjat med frukosten.

Nu är jag återigen ensam med katten. Han verkar lite trött idag för han har väl inte sovit helt optimalt med två snarkande män i hans vanliga rum. Det är helt ok, husse är med lite trött.

På bilden ser vi min förvirrade vän, mina andre vän som vet hur förvirrade vi är, och jag själv.

Från kaos till korv, del 2

Idag kom det fram fler detaljer om att vårt handlande kanske inte var 100%. Jag konfronterade min kollega och frågade vad fan han menade med att vi behövde 4 l tändvätska. Han kallade mig idiot och sa att han bara sa 3 l. Hade vi inte varit fredliga män hade det kanske kommit så långt som till en våldsam konfrontation men vi nöjde oss med förolämpningar.

När jag sedan, efter att kollegan gått hem, undersökte antalet flaskor tändvätska, hittade jag en.

Det här ställer till vissa problem för mig, för oavsett om min kollega (jag kallar honom inte längre vän) sa 3 eller 4 tog jag för lite. Min tro att det här var en lyckad inköpsresa börjar grusas i sina grundvalar. Jag skulle gärna skylla på någon annan, men jag minns inte riktigt vad som hände när vi packade ner varorna.

Jag önskar ibland att jag kunde organisera saker även privat men det går inte. Jag vet inte vad det är för fel. En gång minns jag att jag skulle köpa en mopp eller nåt men det jag kom hem med var högtalare och en anordning för trådlös anslutning. Kaos går med mig.

Från kaos till korv

Idag var jag och en vän och handlade inför firmans grillfest på fredag. Det var jag själv som propsat för att vi skulle åka då jag inte litar på någon annans kvalitetsmedvetenhet när det gäller råvaror. Lite storhetsvansinne måste man ha. Kanske kunde det även verka vettigt då vi inom våra respektive tjänster kan verka vara strukturerade och organiserade. Det är vi också och det har tagit år att bygga upp. Och den enda anledningen till all denna struktur är att vi båda bär på kaos inom oss. Våra psyken är motpoler till allt som har med organisation att göra.

Vi hade en lista som vi lagt ner vår själ i att göra och vi höll tag i den som den sista droppen vatten. Det var nog i sig inte en svår lista att följa och vi lyckades ganska bra till en början. Det var ganska tydliga regler hur vi skulle jobba med inhandlingen – Man skulle identifiera varan, bestämma antal, stoppa ner den i kundvagnen och stryka den från listan. Gärna skulle vi repetera inför varandra vad vi nyss stoppat ner.

Fallgroparna var många. Någon gång snöade vi in på en stekhäll för 12000 som vi båda ansåg som ett gott köp. En annan gång var vi tvungna att diskutera vilka som är de bästa krossade tomaterna och en tredje gång gav vi oss ut på en vild jakt efter en surkålshylla, som vi hört talas om. Inget av det hade egentligen med grillfesten att göra och till slut samlade vi oss, och ledde tillbaka vår färd enligt Listans direktiv.

Vi klarade oss rätt bra, även om svetten lackade och våra sinnen uppfylldes av allt mer stress. När vi till slut stod vi kassan hade vi gett upp på ett par varor, men som genom ett herrens mirakel uppenbarade de sig precis vid kassan. Vi kände att herren vad med oss och även om jag inte riktigt förstod varför min vän tyckte vi behövde 4 liter tändvätska tog jag vår inköpstur som en succé, trots att vårt partnerförhållande i sammanhanget möts av viss skepsis av en annan kollega som känner oss väl.

Vi gick vidare till Systembolaget, där allting fortlöpte nästan klanderfritt förutom att vi höll på att köpa alkoholfri öl. Misstaget parerades skickligt och det enda kvarvarande hindren var att min lite mer kommunistiske kollega prompt ville ha ekologiskt vin. Det gick inte hela vägen utan tillslut fick vi nöja oss med Fairtrade.

Kvar stod bara korven, trodde vi. Vi nöjde oss såklart inte med vanlig Scankorv utan det skulle vara lokalt och från en charkbutik. Första vi gick till visade sig vara helt out of korv. Det chockade oss men jag tog kommandot och beordrade kollegan att åka till en annan. Där gick det bättre, även om vi tömde företagets lager på korv.

När vi kom tillbaka till firman kände vi oss lite som hjältar. Vi hade slutfört vårt uppdrag med heder, även om det förmodligen skulle bli den dyraste korvgrillning som någonsin inträffat. Vi packade in varorna, skröt lite om varorna vi köpt och klagade någon på psykisk utmattning. När vi tog vår välförtjänta kopp kaffe badade vi i kollegornas beundran för vår gärning, ända tills vi såg på Listan att vi glömt coleslawn. Allt vår gärning förintades till noll. Återigen var vi de förvirrade typerna som gick med kaos. Vår vän hade rätt.

Min dag

Idag har jag varit less och uttråkad och allt har känts lite långsamt. Dessutom har jag gått in i projekt jag inte riktigt begriper mig på: typ streckkodsscanning till ipads. Det är ju förvisso kul med teknik, men jag satt och tragglade för länge med det och tillslut förbannade jag högljutt ipads, västvärlden och min molande träningsvärk. Förmodligen kan jag bli lite teatralisk när jag är gnällig.

Och när jag kom hem var katten tjatig. Med risk för att framstå som en galen kattfabror, vilket jag bara är till ca 43%, så känns det ibland som att jag är småbarnspappa. Jag vill att katten ska må bra och kanske skaffa sig en ordentlig utbildning en dag, men vissa dagar vill man bara placera honom framför ett fågelprogram på teven så man kan slappna av i soffan.

Jag har vilodag från träningen idag vilket ger mig sysselsättningsproblem. Efter den snabba diskningen skulle jag naturligtvis kunna fortsatt med lite hushållsarbete – De där skokartongerna i hallen verkar exempelvis inte gå iväg av sig själv men jag saknade engagemang och arbetsmoral.

Nej, jag får se detta som en förlorad dag. Andra dagar får forma mig som person och göra mig till en bättre medborgare. Denna dag får bara vara ett mellanslag.

Min kompis

Min träningskompisJag är nu inne på vecka tre utan träningskompis.Normalt har jag ju inga problem att göra saker ensam, som den enstöring jag är. I fallet med träning är dock saker och ting annorlunda.

Min karaktär är mycket flexibel och har en fallenhet för lathet. Men när jag går till gymmet tillsammans med någon har jag inte riktigt lika lätt att ge upp. Även om jag inte är mycket till tävlingsmänniska, vill jag ändå inte liksom ge upp när jag är där med min kompis.

Nu har det gått relativt bra ändå även om det är en ständig kamp med mitt svaga psyke. Idag rodde jag 8,5 km och imorgon tror jag det blir styrketräning.

Nästa vecka tror jag allt är som vanligt igen. Bra, min karaktär klarar inte att vara stark så länge till.

För övrigt kom jag till slutsatsen att jag kanske borde använda brillor även på kvällarna. När jag kom till gymmet idag märkte jag att ett par tjejer satt vid roddmaskinerna jag normalt satt vid. Storsint som jag är valde jag helt enkelt en annan maskin. Sedan försvann jag in i bra musik och lunken mot att ro i 35-40 min. Efter en stund registrerade mitt vänstra öga rörelse i periferin. Det var någon jävel som stod och vinkade mot mig.

Mina ögon fungerar lite som en dålig kikare så jag var liksom tvungen att justera optiken innan jag såg att det faktiskt var en annan kollega som var där och tränade med sin dotter. Tydligen har mina försök att ”vänja” mig av med glasögonen misslyckats fatalt.

Min surfplatta

Jag köpte en Google Nexus 7 surfplatta och mycket gott kan man säga om den men smidig att skriva på är den inte. Som så mycket annat i mitt livet var det lite av ett misstag att jag kom över den. Egentligen köpte jag den för jobbets räkning. Glad i hågen och sådär uppspelt som man kan bli av ny teknik visade jag upp den för min närmaste chef.
– Den är för liten. Hur fan tänker du?
Min uppspelthet försvann ganska fort, framförallt då jag betalat med mina egna pengar samt tappat bort kvittot.
– Jag behåller den väl själv då för helvete, svarade jag förnärmat.
Vi svär ganska mycket på jobbet.
Och jag hade faktiskt tänkt köpa just en sån här surfplatta. Den är trevlig och känns som en liten pocket när man läser e-böcker. Men att skriva går segt. Det här inlägget tog typ en kvart men då störde förvisso katten mig några gånger. Nu är jag nog förresten uppe i 20 min.

Konsultation

pt

Häromdagen var jag på träningskonsultation hos en trevlig gosse som inte sett allt för många vintrar. Vi gick igenom min träning, mina vanor (de flesta dåliga) och vad jag hade för mål. Jag sa att jag ville blir smal, muskulös och snygg utan ansträngning. Här skruvade han sig lite obekvämt tills jag sa att jag skojade.

Därefter körde vi lite övningar. Det visade sig att min balans var åt helvete, trots alla år som skejtare, att min högra ländmuskel var betydligt större än den vänstra och att jag trots det var förvånansvärt vig för att vara så gammal, till och med i axlarna. Jag visste inte att axlarna kunde vara viga.

På det stora hela var det trevligt att få lite konsultation, även om det, som jag misstänkte, bara var ett sätt för dem att sälja peronal-trainer-timmar. Det funkade på mig. Jag gick genast igenom mina finanser för att se om jag kunde köpa ett sånt pt-paket på tolv tillfällen. Mina ekonomi sa dock uttryckligen nej.

Vi får se hur det blir framöver. Idag ska jag inte träna, utan helt ägna mig åt dåliga vanor. Kanske ska jag äta vitt bröd också.

 

Soligt idag, molnigt framöver

Stormen

Idag har jag varit ovanligt solig till humöret. Jag har till och med tilltalat människor som jag normalt inte befattar mig med. Trots att det är måndag kände jag energi och entusiasm inför mina arbetsuppgifter och jag tror jag var trevlig mot mina kollegor nästan hela dagen. Allt det här får mig att tro att jag står inför en total psykisk kollaps. Det är kroppens sätt att uppbåda en sista energibarriär framför den stundande stormen.

Alternativt var jag bara på gott humör efter en för en gångs skull god natts sömn.

Men nej, det är för lätt.

Oh well, den här soligheten är inget som 40 min på löpbandet inte rår på.