Gregorius

Skärtorsdagen var en trevlig dag för mig. Efter jobbet gick jag på lokal med några vänner och åt och drack lite gott. Jag köpte den godaste ölen jag någonsin druckit: Gregorius. Den kostade 139:- flaskan. För att riktigt göra mig fattig köpte jag en åt min kompis också.  Men den var helt fantastisk – en lite mörkare trappistöl. 9,7% låg den på så hade jag tagit en till hade jag förmodligen gått på händer hem.

När jag kom hem såg jag att jag fått brev från mitt fadderbarn. Det gjorde mig glad men samtidigt smärtar det mig något oerhört att en liten flicka i Bangladesh behöver pengar utifrån för att klara sig. De dyra ölen fick en rätt bitter eftersmak.

Orken

Idag var orken dålig. Min vän skyllde på begynnande förkylning. Jag tog detta till mig och skyllde på samma sak jag. Vi orkade bara med 15 min på löpbandet innan vi gick över på den lite trevligare roddmaskinen. Där var väl kanske inte motivationen som i fornstora dagar, men vi lyckades i alla fall hålla en informell musikquiz. Det tycktes vara hårdrockskväll på gymmet och jag plågade vännen med att fråga vilka artister det var. Han lyckades skapligt bra.

Efter cirka 20 minuters rodd gav vi oss.

Jaja, vi tog oss i alla fall dit och blev varma i kläderna.

För övrigt tror jag att det är tack vare mig som det var hårdrock. Under en undersökning som mitt gym gjorde sa jag nämligen att allt var bra, men musiken var kass: Man borde ha en kväll med bara hårdrock i veckan. Nu ska jag se nästa vecka, om min teori stämmer, om onsdag verkligen är hårdrocksonsdag.

I landet ”Rutin” och ”Lagom” är det de små sakerna man går igång på.

Rutinen

Idag har jag haft i princip samma dag som igår. Det är en av svårigheterna med att försöka föra en intressant dagbok när man lever ett liv enligt rutiner. Om några dagar kommer jag inte kunna skilja dessa dagar åt för de hade exakt samma uppbyggnad; Jag sov lite dåligt på natten, åt frukost, gick till jobbet, jobbade, åt lunch, jobbade, gick hem, umgicks med katten, gick och tränade, kom hem, duschade, satt vid teven vilket följdes av nattrutinen och sängen.

Just nu kommer jag ihåg att lunchen idag var särskilt god och att det var den första dag på länge som solen riktigt värmde. Om några dagar kommer jag blanda ihop dessa men troligen inte undra om det var måndagen eller tisdagen som jag åt den där ljuvliga potatisgnocchin på La’ Uva.

Nu är det möjligt jag låter less men det är jag inte. Ibland är ju rutiner en säkerhet att saker och ting förhåller sig på ett speciellt sätt. Man behöver bara fundera på vad man ska äta, inte om man ska äta liksom.

Samtidigt, i en annan del av medvetandet känner jag lite att jag vill skjuta mig. I nästa inlägg ska jag presentera några bilder från min mobil och däribland min högra fot.

Nedbrunna huset

Blå Huset

Blå Huset

Här är ett hus som brann ner precis vid mig för ett par veckor sedan. Blå Huset hette det. Det rök av bara fan. Ingen blev skadad glädjande nog. Jag var orolig ett tag att vinden skulle vända mot min byggnad så vi skulle behöver utrymma. Men vi klarade det. Enda resultatet var ett nedbrunnet hus och en sömnlös natt.

Row row row your boat

Idag blev det 8000 m(40 min på min älsk/hatade roddmaskin. Jag pratade med min vän om vår träning verkade ge resultat, trots våra relativt vanliga formsvackor.  Dessa innebär oftast en eller två veckor med liten eller ingen träning, ibland pga av sjukdom, oftast pga dåliga vanor.

Vi kom egentligen inte fram till något. Möjligen hade kondisen bättrats något. Jag har kanske även fått bort en del av bebishullet, efter 40 år.

Möjligen har sätesmuskeln blivit lite mer stryktålig. Nu har vi rott upp till en mil (på 50-55 min) men då var det ganska rejäla plågor. I början var det dock aldrig mer än 5 km och då med med outsägliga smärtor.

Alltid något – tåligare sätesmuskel – men varför kan man inte bara göra en skön sits på roddmaskinen?

Kompost

Jag drabbades häromdagen för ett plötsligt dåligt samvete. Det är inget ovanligt. Mitt samvete är ofta ansatt och i storleksgrad mellan världsligt (typ Weltschmerz) och personligt.

Det här var den senare varianten då jag fann att orsaken till mitt dåliga samvete låg i att jag placerat ett brödbit av ren impuls i ”Brännbart avfall”. Vår fastighetsvärd har tagit sig an den behjärtansvärda uppgiften att få oss att sopsortera. Efter inledande tveksamheter har jag tagit mig an uppgiften med stor entusiasm. Jag började med att rensa ur kylskåpet och har sedan dess hållt ångan upp.

Mitt dåliga samvete stillades den här gången relativt lätt. Nu är ett av mina problem var jag ska sortera kattsand. Det är inte kompost har jag lärt mig efter viss efterforskning och det är jäklar  inte brännbart.

Jag ska ägna viss tanketid åt detta när jag sitter på roddmaskinen om ca. 25 min.

Bloggarens återkomst, del 227

Jaha, då var det återigen ett litet tag sedan det uppdaterades här. Det händer ju lite då och då men det verkar inte som jag någonsin slutar helt.

Anyhows. Anledningen till att jag åter är tillbaka på banan är att jag satt och läste bloggen häromdagen och tänkte, lite lagom självgott ”Herregud vilken trevlig blogg. Synd att ingen uppdaterar här.”

Nej, nu ska jag inte skriva för mycket. Man får inte bränna ut sig direkt. Det enda jag kan säga är att jag haft en lagom produktiv dag med städning, tvätt, träning och till och med så blev ett par rum dammsugna. Överlag känner jag mig lagom nöjd med mig själv, inte för mycket dock. Man måste akta sig för hybris.