Efter jobbet

Så igår blev det en ganska seriös afterwork. Jag trodde jag skulle komma hem vid 19-20 men kl. 01 tryckte jag nyckeln i dörren.

Det var kul, även om jag är socialt överbelastad. Jag har tillringat hela dagen för mig själv.

Men det är kul med AW. Man får se sidor hos folk man annars inte ser och höra skvaller som inte kommer fram på kontorstid.

Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg men jag orkar fasiken inte. Puss.

Borta ok, hemma underbart

Så idag kom jag tillbaka från min nästan episka resa till Stockholm och E-commerce summit 2012. Det var en intressant resa på många sätt. Dels var den oerhört inspirerande och lärorik. Jag lärde mig mycket om marknadsföring och e-handel och att jag inte har så bra koll som jag hade. Dels var den även intressant för det extremt lilla hotellrummet. Jag tror faktiskt inte ens isoleringsceller är så små. Utrymmet i toaletten var så begränsat att man fick knappt plats själv när man väl ställt in tandborsten. Imponerande. Dessutom fanns det inga fönster och det var kala tegelväggar. Det kändes lite som att sova i en klostercell, utan den befriande känslan av andlighet. Jag är glad att jag inte var helt nykter när jag la mig.

Förutom e-handel hann jag även med en del traditionell shopping på Americana Vintage Classic. Jag är inte mycket till storstadsmänniska, men jag gillar de trevliga små affärerna och att det typ finns matställen överallt. Men det är för mycket folk! Herregud. Ensamvargen i mig skrek efter bara en dag. Jag längtade efter ett ensligt hus på landet med  närmsta granne tre och en halv mil bort.

Men nu är jag hemma. Jag är så glad i mitt hem att det nästan borde vara olagligt.

Personen som minst troligt tas för en vagabond

Så imorgon ska jag ut i det okända, utforska världen, lukta på faran, sova skavfötters med ödet…

Nej, seriöst. Jag ska till Stockholm.
Samtidigt är jag den förste som erkänner det: Jag är ingen berest man. Ibland tycker jag det är jobbigt att bara ta mig in till centrum. Till skillnad från vad mina belackare tror, som Ranelid skulle sagt, beror det inte på att jag har något emot att resa eller på något sätt fruktar det. Jag skulle kunna sättas imorgon på ett flyg till Moskva, med ett kredidkort, två par kalsonger och en mobiltelefon som enda packning.  Det enda som skulle oroa mig är om jag verkligen hade täckning på kreditkortet.

Å andra sidan är jag en vuxen man, utan barn med med en katt. Husdjuret ifråga, hur elakt det än kan vara, tar lätt rollen som ens barn. Man vill inte gärna lämna det. Nu ställer min pappa gärna upp och är ”barnvakt” eftersom jag sliter i tre dagar innan, städar, lagar mat och köper öl åt han så att ska trivas. Jag var till och med inne på att köpa en ny platt-tv för jag är en av de få kvar i landet som fortfarande har tjock-tv.

Hela rese-problematiken grundar sig alltså i separationsångest. Jag är en grymt överbeskyddande man. Jag kan inte ens tänka på hur det skulle bli om jag skulle få barn en dag.

Men det är bra träning för mig. Och för Sigge, mitt barn min katt är det också bra. I landet annorlunda hade det här sista stycket inte låtit crazy, i övriga världen kan jag nog verka pretty fucked upp. Gud, jag behöver bilda familj.

Morgonpigg

Jag har vanligt ovanligt morgonpigg på senaste tiden. Kanske är det mitt dåliga samvete som drar upp mig. I helgen vaknade jag och gick upp innan klockan sju båda dagarna. Det var praktiskt eftersom jag på söndagen kom på framåt kvart i sju att jag faktiskt skulle ha tvättstugan om en kvart.

Jag har alltid varit morgonpigg (och kvällspigg olämpligt nog) men nu börjar det gå till överdrift. Häromhelgen hade jag varit ute på lokal och dagen efter tyckte jag att jag låg och drog mig riktigt länge. Till och med katten reagera på det skarpa soljuset i lägenheten och tyckte det var var dags att ta tag i dagen. Det visade sig dock att klockan endast var 07.30.

Det är ganska skönt att vara uppe skapligt tidigt. Jag tycker om en lugn frukost, något att läsa och kanske lite radio. I morse blev det P1 och en tidning där jag kunde läsa om slagen i Nordafrika under 2:a världskriget. När jag skrev det kände jag mig plötsligt väldigt farbror-aktig, men jag är fan nästan 40.

En reaktion

Jaha, så blev det då några veckor dekadens efter en ganska lång och bra träningssvit. Och under de perioderna gör jag verkligen inte mycket vettigt, varken tränar, bloggar eller något alls som ens kan verka kontruktivt.

Kanske var det en reaktion. Kanske klarar min kropp inte av all den där nyttigheten. Jag vet inte. Jag vet dock att jag måste hitta tillbaka till det där tränandet ganska snart, för trots att jag ganska ofta tycker att det är roligare att glo på en ask spik än att träna, mår både kropp och psyke riktigt bra av det. Min karaktär är på tok för dålig för att jag tillåtas göra vad jag vill på kvällarna.

Den här veckan kan det dock bli lite svårt med det, åtminstone innan helgen. På onsdag åker jag nämligen till huvudstaden för att vara med på en e-handelsmässa. Det ska bli kul, även om jag har ganska mycket att göra på jobbet också. Men det är nyttigt att komma iväg lite. Man blir lätt lite psycho av att sitta på samma kontor vareviga dag.

Annars har det varit en skapligt bra dag. Under kvällen har jag städat lägenheten allt medan katten gått omkring och sniffat på dammhögar, som för att verkligen poängtera att det var på tiden. Nu vet jag med säkerhet att katter inte har sådana tankar. Det hindrar mig dock inte från att föra en ganska givande diskussion med honom hela kvällarna. Tur att man inte blir inspelad. Det skulle troligen få mig inspärrad.
Fast jag vet att jag inte är ensam. Senast idag när jag gick till affären hörde jag en vuxen karl säga med bebisröst  till sin hund när de såg en annan hund ”Oh, en sån sort har du inte sett förut.”

Herregud vilka tokar. Jag håller det iallafall inom hemmets väggar.

April off

Jag tog hela april off av skäl som jag inte kan gå in på, men inget av skälen är egentligen giltigt. Nu ska jag dra igång igen så alla mina tre läsare kan dra en lättnadens suck!