Henry Roths episka skrivkramp

Den Roth något som jag pratade om i förra inlägget hette faktiskt Henry Roth.

Roth publicerade en bok 1934 som hette ”Call it sleep”. Men sedan:

After the book’s publication, Roth began a second novel that was contracted with editor Maxwell Perkins, of Scribner’s. But Roth’s growing ideological frustration and personal confusion created a profound writer’s block, which lasted until 1979, when he began the earliest drafts of Mercy of a Rude Stream.

Jag ljög alltså lite när jag sa att Roth hade skrivkramp i 60 år. Det var faktiskt inte mer än 45 år. Hur som helst framstår min egen skrivkramp som ynklig i sammanhanget.

Nedskrivet medan jag passande nog lyssnar på Nikola och Fattiglapparnas ”Tappa tempo”.

Kursändring

Ok. Det är lika bra att inse. Om jag någon gång vill skriva böcker igen måste jag börja… skriva. Och jag måste ta itu med världens kanske mest betungande skrivkramp någonsin (förutom möjligen han … Roth något som hade skrivkramp i 60 år).

Men är det skrivkramp? Är det kanske bara så att tummen sitter så långt upp i arslet att man nästan kan känna den på baksidan av pannan?

Jag vet inte. Jag vet bara att sedan typ 2005-2006 har jag på min höjd skrivit halva böcker, en tredjedels böcker och liknande. Ett tag gav jag mig till och med på att skriva haikus. Det funkade inte det heller.

Så därför ändrar den här bloggen inriktning och namn. Borta är är Soneryds nya och navelskådande. Soneryds skrivkramp och funderingar kring det samt en del navelskådning är det nya.

Konstigt förresten. Min ordbok ville inte godkänna navelskådande. Den föreslog istället nagelskådande. Utan att han någon statistik som backar upp vågar jag påstå att navelskådande är betydligt mer omfattande än nagelskådande. Men vad vet jag?

Nedskrivet medan jag lyssnar på Nikola & Fattiglapparnas förtjusande ”Mitt Örebro”.