Istället för dagbok

Istället för att ta mig an en skrivuppgift som jag hade i bakhuvudet, att skriva en traditionell dagbok över helgen, hamnade jag på en marknad. Det är stadsfestival i Norrköping och då monteras det ihop rangliga karuseller, öltält, det skjuts raketer, det spelas musik som lämnar en del att önska och det är marknad. På marknaden erbjöds traditionsenligt godisremmar, korv, roliga t-shirts, naturgodis och langos.

Jag köpte en langos, drack öl ur plastmugg och skrev inte dagbok. På det stora hela kändes det bra ändå. Nu lyssnar på jag på The Black Keys förträffliga låt ”Next girl” och förbereder mig för mer öl i plastmuggar med syrrans karl.

Var köper man inspiration?

Likt det Margaret Atwood sa ”If I waited for perfection, I would never write a word.” har jag hört flera andra författare säga om inspiration. Väntar man på att inspirationen ska infinna sig så blir det så att säga inte många barn gjorda.

Ändå är dock inspirationen en bra krydda till själva skapandet. Ungefär som svartpeppar. Man kan inte göra en bra Pasta Carbonara utan färskmald svartpeppar. Så hur fan inspireras man?

Ordet inspiration kommer från latinets ”Inspiro” och betyder inblåsa, väcka liv i.

De gamla grekerna, som tänkte så mycket om allt möjligt, trodde bland annat att inspirationen kom från muserna, poesins gudinnor. Här uppe i Norden, under fornstora dagar, trodde vi också att inspirationen kom från gudarna, bland annat Oden. Senare hävdade företrädare för kristendomen att det var en gåva från Heliga Ande och inget annat.

Överhuvudtaget är det många som haft åsikter om var inspiration kommer ifrån. Exempelvis menade Sigmund Freud och andra psykologer att det kunde komma från olösta konflikter och barndomstrauman. Freud såg även kreatörer som fundamentalt speciella och fundamentalt skadade. Naturligtvis.

Mina egna tankar och teorier kring inspiration är lite enklare. Jag har ju inte speciellt många akademiska poäng och är inte särskilt religiös. Men jag har några sätt som jag vet att jag blir inspirerad av. Det kan bara vara att uppleva saker, som att resa någonstans, gå på ett museum eller se en konsert. Det kan vara att läsa en bok. Ibland får det dock motsatt effekt. Ibland har jag läst saker jag tyckt var så bra att jag bara känt att , fasiken, det är fullkomlighet. Hur kan jag ens komma i närheten?

En annan bra sak att göra för inspiration är göra saker som liksom ligger utanför ens komfortzon. När jag skrev En skejtares dagbok hade jag som projekt att utsätta mig för saker jag normalt inte skulle göra. Jag tog mig in i ”grupperingar” där jag inte kände att jag hörde hemma. Och nej, det var inte sadomasochism eller partnerbytarklubb. Det var något så enkelt som att jag var med i gruppträning på ett gym. Det kan låta banalt, men för en halvblyg indiekille faller det sig inte naturligt att hoppa och lyssna på en vältränad, solbränd kvinna eller mans instruktioner. Och där har vi en annan sak, träning. När kroppen är trött är hjärnan pigg.

Men som sagt. Man ska inte vänta på inspirationen utan bara börja jobba. Jag har även märkt, att när man skrivit första meningen, stycket och kapitlet, att man på något sätt inspireras av sig själv, och det mina vänner, är det bästa.

Sedan kan man fråga sig: När jag nu besitter den ofantliga visdom om inspiration, varför jag inte gör någonting? Well, jag är lat också.

Notering: När det verkar som att jag kan någonting har jag faktiskt hämtat info från engelska och svenska Wikipedia.

Inspirerat av Taking Back Sundays ”A Decade Under The Influence

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Weltschmerz och att inte få det bra

Min skrivövning numero duo:

Ingen ost till frukostmackan. Sedan: titta ut över ett grått landskap, kala träd och växtlösa kullar timmar i enda. Men det var skönt att luta sig mot huset och känna att det faktiskt stod kvar. I övrigt lika inspirerande som en säck potatis. Skulle vilja att något hände. Vad som helst! Till och med en förkylning skulle vara ett steg i rätt riktning.

Det där var ju inte så bra. Men det illustrerar vad många kloka människor sagt om skrivblockering. nämligen att inte få det bra, få det klart.

”If I waited for perfection, I would never write a word.”
Margaret Atwood

The Midnight Disease

”The Midnight Disease” är ju ett betydligt tuffare namn än writer’s block, skrivblockering och skrivkramp ihop. Nu vet jag inte om det är ett allmänt vedertaget namn. Däremot vet jag att det finns en bok med det namnet som behandlar problemet.

Why is it that some writers struggle for months to come up with the perfect sentence or phrase while others, hunched over a keyboard deep into the night, seem unable to stop writing? In The Midnight Disease, neurologist Alice W. Flaherty explores the mysteries of literary creativity: the drive to write, what sparks it, and what extinguishes it. She draws on intriguing examples from medical case studies and from the lives of writers, from Franz Kafka to Anne Lamott, from Sylvia Plath to Stephen King. Flaherty, who herself has grappled with episodes of compulsive writing and block, also offers a compelling personal account of her own experiences with these conditions.

Kanske man borde köpa.

Skrivövning 2: Weltschmerz

Konstnären Kent Rockwells "Weltschmerz".

Konstnären Kent Rockwells "Weltschmerz".

Jag satt egentligen och läste om ”Artistic inspiration” på Wikipedia. Dessvärre har jag koncentrationsförmåga som en treåring och kom strax över en ”List of emotions” och där ordet Weltschmerz.  Svag som jag är för mycket som är tyskt, frossade jag lite i det ordet. Jag tror det betyder världssmärta, ”world-weariness”, ”livsleda”. Tydligen anser man den känslan så tung att man även kan använda Weltschmerz internationellt.

Svenska Wikipedia har en alldeles ypperlig förklaring till Weltschmerz: ”… är ett bregrepp präglat av den tyska författaren Jean Paul och avser insikten hos de som anser att den fysiska verkligheten inte kan tillfredsställa själens behov.

Brrr. Jag ryser nästan av välbehag när jag tar in vidden av eländet. Om något kan ge skrivblockering borde det vara Weltschmerz. Förmodligen har jag själv fått en släng av det lite då och då. Livsledan kan ju dock även med fördel gestaltas i litteraturen. Tydligen så har huvudpersonen i John Steinbecks ”The Winter of Our Discontent/Missnöjets Vinter” rejält med Weltschmerz. Huvudpersonen angav visst ägaren i den affär han själv arbetade i, och som han förut ägde, för immigrationsmyndigheterna. Jaja. Jag ska inte dra hela handlingen här och för övrigt baserar jag den bara på vad jag läst på Wikipedia. John Steinbeck är min absoluta favoritförfattare men det baserar jag på två böcker: Det stora kalaset och En underbar torsdag.

Men nu har jag kommit längre bort från Weltschmerz än vad Prins Daniel gjort från Ocklebo. Och jag tänkte avsluta med en skrivövning, återigen en väldigt enkel och kort.

Skrivövning 2: Vad bloggade kvinnan på målningen om när hon kom in igen? Återigen ska det vara kortfattat, 200 til 1000 ord. Jag ska själv inte skriva ned något än, för jag känner just nu att ”…den fysiska verkligheten inte kan tillfredsställa själens behov.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Blockering eller kramp

The Cramps, som väl egentligen inte har något med skrivkramp att göra.

Jag hade tänkt skriva något om skrivkramp och skrivblockering men så kom jag på att jag redan gjort det. Lite minneskapacitet har jag allt kvar även om hjärnan blev hårt påfrestad när jag å jobbets vägnar var tvungen att lära skillnaderna mellan olika Microsoft Small Business Server licenser. Troligen ledde det till att jag glömde bort två kortkoder och koden till mitt hem, men jag minns i alla fall vad jag skrivit.

Kontentan av det hela är i alla fall att skrivkramp är en fysisk åkomma medan skrivblockering är psyk. Ett rätt namn vore såklart Skrivblockeringsbloggen men nu känner jag att jag kommit till en så bra start med Skrivkrampsbloggen att det vore som att ändra namn på McDonalds till Fabror Mackes Köttbiffar.

Jag väntar ett tag alltså. Dessutom håller jag det inte för omöjligt att jag kan drabbas av riktig skrivkramp också. Det finns inget som är så dåligt att det inte kan bli värre.

Nedskrivet med The Cramps ”Fever” som soundtrack.

Skrivövning 1

När man nu som jag gått ut med att man faktiskt har en ovanligt stark form av skrivkramp, måste man ju faktiskt jobba på det. I teorin vet jag hur man jobbar bort det. På sätt och vis kan man jämföra skrivkramp med den där disken som samlar mögel i en vecka. Man får inte riktigt tummen ur. Men samtidigt kan det vara större än så. Man är ju egentligen inte rädd att ta hand om den där disken (eller ok, om den stått där i tre veckor kan man behöva närma sig den med försiktighet).

När det gäller skrivande kan man faktiskt vara lite rädd att skriva de där första tecknen. Tänk om det blir dåligt? Det är egentligen en dum bortförklaring, som bortförklaringar ofta är. En bok är ju ingalunda färdig bara för man råkat komma till slutet. Det kan krävas en, två, tre eller fjortom omskrivningar.

Nog med svammel. Min första skrivövning till mig själv, och någon av de andra tio som besöker den här sidan om de så önskar lyder: Hitta på ett nytt slut till en bok du känner till, men ännu inte har läst. Det ska vara kortfattat, som max 200-1000 tecken. Syftet är att avdramatisera skrivandet, inte dra igång någon fan-fiction. Man kan med fördel inta en ganska oseriös hållning till projektet.

Själv väljer jag helt slumpartat ”Borta med vinden”  av Margaret Mitchell som jag förvisso läst en del av början på, men i övrigt inte vet mycket om.

Skrivövning 1
Allt var slut nu. Slut och förbi. Pajen var uppäten. Majswhiskeyn var urdrucken. Kon som hade kalvat så bra var såld. Pengarna som skulle byggt upp den nedbrunna ladugården hade hon spelat bort på tärning och resten på majswhiskey.
Brunnen hade sinat. Gardinerna var skitiga och bortom hjälp.

Allt var borta och förfallet. Men fick hon välja en enda sak tillbaka vore det inte körsbärspajen, det vore inte majswhiskeyn, även om det vore gott med en slurk. Hon brydde sig inte om den kalvande kon eller den sinande brunnen och än mindre de skitiga gardinerna. Fick hon välja en sak tillbaka skulle det vara han. Bara han. Men som allt anat var han borta. Borta med vinden.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Som sig bör

Som sig bör i en skrivkrampsblogg publiceras inte särskilt många inlägg.

Jag erbjuder istället några ”upplyftande” citat angående skrivandet:

”You must stay drunk on writing so reality cannot destroy you.” -Ray Bradbury

”I love being a writer. What I can’t stand is the paperwork.”
-Peter De Vries

”Every writer I know has trouble writing.”
-Joseph Heller

”If I’m trying to sleep, the ideas won’t stop. If I’m trying to write, there appears a barren nothingness.”
-Carrie Latet