Noterat idag: 2009-06-18

Powered by Twitter Tools.

Noterat idag: 2009-06-15

Powered by Twitter Tools.

Noterat idag: 2009-06-14

  • man är inte direkt bortskämd med covers på the cure, men här är "Just like a heaven" Bra: http://bit.ly/Rwkaf #
  • när jag var ensamstående förra gången var tankesättet mer "vin, kvinnor och sång". Nu är det typ "Folköl, katt, hemmagjord köttfärslimpa" #
  • måste köpa expressen kommande tio veckor typ. världens bästa dokumentär, "World at war" följer meed. Om man payar up #

Powered by Twitter Tools.

Noterat idag: 2009-06-13

Powered by Twitter Tools.

Att uppdatera

Alltid när jag gör någon form av uppdatering händer det skumma saker. Den här gången är det temat jag uppdaterade som ser skumt ut.  En annan gång sabbade jag flera års inlägg och kände mig tvungen att starta om hela bloggen. Oh well, det är sånt som händer.

För än som hållt på med WordPress sedan start, och dessförinnan med dess föregångare, B2 är jag förvånansvärt klantig när det gäller uppdateringar.

För övrigt ser nya WordPress 2.8 bra ut. Jag är imponerad över alla funktioner och hur lätt det är att göra i princip vad fan man vill. I början när man bloggade, var man tvungen att rista in blogginläggen med kniv och ville man ha en bild till fick man måla den själv på skärmen. Ungefär.

Andra bloggar om: ,

Kulturfyra, vecka 24

Eftersom jag både är ett kulturpretto och tycker om att skriva om saker som rör mig själv, passa det utmärkt att göra en Kulturfyra:

1. Vilken eller vilka böcker planerar du att läsa i sommar?
Jag är en rätt impulsiv läsare så jag planerar inte så mycket vad jag ska läsa. Men härnäst kommer jag i alla fall läsa ”The appeal” av John Grisham. Sedan brukar jag alltid dra igenom Harry Potter-serien på semestern av någon anledning.

2. När passar det bäst att läsa deckare, när regnet öser ner eller under ett parasoll på stranden? Eller på tåget? Eller någon annan stans?
Det passar nog jämt, när man är sugen liksom.
3. Vad tycker du om filmcensur?
Inte. Jag är generellt stark motståndare till alla former av censur.
4. Finns det någon film som du är så hemsk att den borde inte släppts alls?
Det kan jag inte säga. Vissa filmer är ju jävligt dåliga, men alltid gläder det väl någon.  Hur kasst det än är, så är det ju ändå en form av skapande. Och att skapa saker är bra även om resultatet inte alltid är bra.

Andra bloggar om: , ,

Noterat idag: 2009-06-10

  • man kan tro att jag slutat med twitter med egentligen håller jag på att byta teckenkodning i en gammal wordpress-databas. 24/7 #
  • samt en del lösdriveri av den bra sorten #
  • @plexz jag har provat det mesta. men slutlösning blev, exportera xml från den felande (gamla) installationen. ändra xml-fil till utf-8 >> in reply to plexz #
  • @plexz importera i ny, ren installation. manuellt gå in och ändra alla konstiga tecken (alt. köra sök/ ersätt i mysql). uppdatera länkar. in reply to plexz #
  • @plexz saken är den även att jag passar samtidigt på att byta webbhotell in reply to plexz #
  • @plexz jag har provat några automatlösningar/ plugins. men det har inte funkat så bra in reply to plexz #

Powered by Twitter Tools.

Katla och jag

När jag var liten var kassettböcker the shit. Det och LP-böcker.
I och med kulturfyran kom jag och tänka på att jag hade Bröderna Lejonhjärta som kassetbok. Dessutom hade jag Televinken som LP-bok, men den fanns hos mormor och morfar så den kunde jag bara lyssna på en gång i månaden. Men jag lyssnade verkligen på den varenda gång jag kom dit. Såpass svältfödd på underhållning var under det sena 70-talet och tidiga 80-talet, att man inte hade några problem att lyssna på samma Televinken-lp, gång efter gång.

Bröderna Lejonhjärta, i dess nedbantade kassettbokformat har dock satt större spår hos mig. Den gjorde mig nämligen skräckslagen. Den enda anledningen till att jag överhuvudtaget lyssnade på den, var som sagt att man var lite svältfödd på underhållning.
Naturligtvis var det bokens otäcka drake, Katla som skrämde mig. Mot slutet av boken kunde man nämligen höra monstrets otäcka skrik/ morr/ vad det nu var. Istället för att helt sonika stänga av bandspelare, gömde jag mig under sängen alternativt tryckte in mig i hörnet av rummet och grät. Man var inte så smart på den tiden.
Min syster tycker fortfarande det här är väldigt roligt och låter mig aldrig glömma Katlas otäcka läte.