in Det dagliga

Brottning

Sumobrottning med apatin

Man får ofta brottas med apati och känslan av att man inte är så jävla bra när man håller på att skriva. Det är något ganska nytt. Förr tyckte jag alltid att jag var bra.

Och när man får den där känslan kan det dröja dagar, veckor och i värsta fall månader och år innan man kan sätta igång. Jag skulle tro att det var det som hände mig 2006 och framåt. Man orkar inte. Har ingen lust.

Det bästa är att lösningen är ganska enkel. Egentligen är det bara att sätta sig och skriva, att få bort känslan att det måste vara så jävla bra hela tiden. Bara man skriver klart blir det säkert bra tillslut. Eller inte. Då är det bara börja om.

Det är en sådan enkel medicin att komma ur ett sånt där tillstånd. Ändå hamnar jag där – gång, efter gång efter gång.

Av historien lär vi oss endast att vi inget lär oss av historien.