in Det dagliga

De behöver ju träning

Föräldrar är glada att deras lata barn lämnar tv- och dataspelssoffan för att ge sig ut och spela nya Pokemon GO. Det är bra. Med risk för att låta så gammal som jag faktiskt är kan jag säga: På min tid var man tvungen att bege sig ut och ställa till kaos. Det var outhärdligt att vara inomhus. Det fanns tv-spel även då, i senare delen av förra seklet men grafiken var sådan att man lika gärna kunde leka med pinnar. Eller snarare slå andra barn med dem för det var sånt man tyckte var roligt på den tiden. Lyckligtvis hann moralen ifatt vissa av oss och det är nu flera år sedan jag uppskattade att slå någon med en pinne.

Anyways. Jag dryftade min misstanke att detta med Pokemon GO är fröet till världens undergång. När jag ser med vilken iver ungdomarna farmar Pokemon-cache vid statyer, viktiga byggnader, historiska platser och annat stärks bara detta. De måste såklart mjuka upp sittmusklerna innan Pokemonsen börjar dyka upp på säkerhetsmässigt känsliga platser.

Jag var själv ute en sväng idag. Jag fångade någon form av fladdermus och en mask, sedan funkade inte spelet längre. Förmodligen är jag inte intressant som soldat i den nya ordningens armé och det kan jag helt klart förstå. Jag är inte bitter men vill ändå påpeka att jag har två veckors utbildning i stridssjukvård om nu något sådant skulle behövas.