in Det dagliga

Semester

Jag antar att jag tillhör en minoritet i befolkningen när jag säger att jag inte är särskilt förtjust i semester. Det är inte bra för mig. Jag är en pessimistisk tänkare med anlag för vemod och dras lätt mot förfall. Mina dagar behöver vara fyllda med aktivitet för att jag inte ska sjunka ner i ett melankoliskt hål. Och jobbet skyddar mig mot detta.

Det är alltid lättare när man gör något med någon på semestern. Då kan det vara trevligt att göra ingenting. Men själv, nej då jobbar jag hellre. Jag är ju normalt en extrem enstöring men ledighet klarar jag inte av. Jag kan inte slappa på soffan eller en solstol. Långa sovmorgnar fungerar inte eftersom jag vaknar automatiskt klockan 6 (eller tre under de årstider den aggressiva måskolonin bor strax utanför mitt fönster).

Jag undrar ibland när jag förlorade förmågan att ta det lugnt, att njuta av stillheten och lugnet. Kanske när livet och döden gjorde sig påmind, kanske när jag själv diagnosticerade mig med en omedicinerad adhd (via Internet).

Well, jag har en gnällig kväll – men även sådant måste få plats. Livet är inte bara mjölk och honung. Nu vet jag inte var det uttrycket kommer ifrån för jag skulle inte vilja ha mjölk och honung. En touch honung i teet kan jag tänka mig men inte med mjölk. Det känns bara sjukt.