in Det dagliga

Mitt undermedvetna tycker i alla fall att jag vet bäst

Jag och vännen JoH har haft lite skrivprojekt tillsammans. Nu ska vi skriva en bok tillsammans. Det är inte direkt min hemmaplan.

När det gäller skrivande, och annat för den delen, har det jag tyckt varit att jag får skapa mina egna världar, på mitt eget sätt. Det har känts främmande att skriva tillsammans med någon, att inte få bestämma allt själv. Möjligen beror det på att mitt undermedvetna alltid menat att jag vet bäst. Nu har världen, vid flera olika tillfällen bevisat motsatsen. Men det undermedvetna är svårt att övertala och själv lär jag mig sällan av mina misstag.

Så, det här är en utmaning för mig:
Att komma överens om en gemensam handling.
Att få förslag förkastade och inte få igenom mina idéer.
Att bevisligen inte jämnt veta bäst
Att faktiskt jobba fram en struktur.

För en person som är mer ostrukturerad än en guldfisk i ett för stort akvarium är det en enorm prövning, nästan som ett mentalt marathon-lopp.
Men, det har gått bra.

Man hjälper varandra, dissar varandra och kommer slutligen fram till någon sorts gemensam handlingsplan. Ens idéer och ens skrivande blir ifrågasatta och man kan utvecklas därifrån. Sen är det roligt också.

Vi får se hur det går. Det kan bli storverk. Det kan bli delete-knappen. Egentligen spelar det inte så stor roll. För en person som egentligen inte gillar att resa måste jag ändå säga – ibland är det resan som är målet.