in Det dagliga

Ibland vill man stänga av

Det är över ett år sedan jag var tvungen att ta bort min katt. Det smärtar som fan fortfarande. Jag känner mig dålig att det blev så. Jag känner att jag borde gjort lite till.

Allt grundar sig i att jag är så jävla omhändertagande. Det kan kanske verka vara en bra sak. Kanske är det så men man dör lite själv.

Nu har jag sjukdom i familjen. En som är mig kär har sin hustru på sjukhus. Jag får ta hand om han några gånger i veckan. Jag har alltid varit individualist och styrt mitt liv, med begränsad framgång, själv. Det är inte riktigt ett alternativ just nu.

Ibland tror jag att jag bryr mig för mycket. Jag mår fysiskt dåligt när jag ser människor eller djur som lider. Jag får dåligt samvete när jag inte ger till tiggare. Jag dör litegrann när jag läser om djur som lider.

Och tillbaks till det jag pratade om. Jag bli så ledsen när någon jag bryr mig om mår dåligt. Hur liksom ska jag göra för att ta bort all ångest och bitterhet från han? Det går bara inte. Jag försöker skämta, försöker prata om saker jag vet han gillar men jag vet i grunden att han har så mycket sorg som jag inte kan hantera.

Ja, ibland skulle jag vilja ha förmågan att stänga av, att inte bry mig så mycket. Samtidigt, vem fan skulle jag vara då?