in Det dagliga

Världens minst beresta man på äventyr

Jag brukar ofta säga att jag inte är särskilt glad i att komma utanför Promenaderna. Då åsyftar jag alltså på den södra, norra, östra och den inbillade västra promenaden som officiellt inte finns, som omger Norrköpings innerstad.

Jag själv bor precis vid Östra Promenaden. Jag kan se utanför dess gränser och det fyller mig alltid med obehag.

Ingen vettig människa behöver ju egentligen lämna Norrköping. Hela världen finns ju här. Om man nu behöver se andra länder kan man bara slå på teven eller besöka biblioteket.

Nu befinner jag mig dock i en situation då jag är långt utanför Promenaderna. Jag sitter på ett tåg på väg till Göteborg. Faktum är att chefen i exil sitter i en annan del av tåget. Hon är en väldigt berest kvinna. Till och med hennes möbler är mer beresta än vad jag är, eftersom hon har fått dem skeppade till Singapore.

Jag har nu under min resa passerat för mig okända byar och bosättningar. Jag har sett djur jag inte trodde fanns och märkliga horisonter. Och nu stannar tåget i Skövde. Jag måste vara stark.