in Det dagliga

När linjerna brakar samman

Det behövdes lite för många aktiviteter efter jobbet på vardagarna och en gubbförkylning för att den sista, mikroskopiska möjligheten att jag iallafall skulle försöka följa blogg100-utmaningen, försvann.

Gubbförkylningen eller vad det var/är var iallafall något extra. I mitt huvud har jag kallat den för lilla digerdöden. Jag har legat nerpackad i tvsoffan i flera dagar och sett film efter film. Aptiten har varit borta och jag har bokstavligt talat levt på smulor. Det var längesedan jag genomled en så pass eländig tillvaro.

Idag har jag för första gången på flera dagar andats morgonluft igen.

I mitt inre har jag idag hört Lord Elrond och Gandalfs diskussion från Sagan om Ringen.

Elrond: His strength returns.
Gandalf: That wound will never fully heal. He will carry it the rest of his life.

Nu ska jag naturligtvis inte jämföra skadan av en Morgul-kniv, som Frodo tillfogades med en gubbförkylning. Det senare är naturligtvis mycket, mycket värre.

Well, trots alla dessa motgångar ska jag försöka hålla ångan uppe. Nu när det för första gången på länge händer lite saker värda att skriva om borde det ju inte vara några problem.
Jag repeterar – borde inte…