in Det dagliga

På den trettioåttonde dagen var det lite mindre hår än de övriga trettiosju

Idag såg jag till och med på min egen skugga att jag hade en dålig hårdag. Det var tydligt att håret inte tänkte böja sig för något. Min skugga visade att hårtofsarna stod åt alla håll.

På jobbet fick jag kommenterar om att jag påminde om olika kända personer som har virvlar i bakre delen av huvudet. Jag minns inte nu vilka det var.

Jag har en särskilt framträdande virvel i bakhuvudet, som när håret når en viss längd, är mer svårregerlig än germanerna under romartiden.

Det var alltså dags att klippa sig. Jag är inte vidare förtjust i det. Man får sitta still en halvtimme och försöka komma på saker att prata om.

Men min frisör är faktiskt bra och trevlig, trots mina sociala svårigheter. Han kan vara lite kritisk mot mig dock. Någon kom jag dit och var lite skäggig och fick snabbt veta att jag inte passar i skägg. Det visste jag men det var fasiken sommar och jag hade semester. En annan gång var jag för långhårig och fick veta att att jag borde gå till frisören oftare. Återigen hade han rätt för mitt hår blir som sagt lite svårt att kontrollera när det nåt över en kritisk längd. Han har även påpekat att mitt lite runda huvud kräver att jag ”fluffar” håret. Och ja, fluffar var hans exakta ord.
Det sista vet jag inte om jag kan hålla med om. Om man har runt ansikte, borde man liksom inte vilja hålla ner volymen lite för att inte verka ha ännu större huvud? Vad vet jag. Jag är varken frisör eller har mycket till stilkänsla.

Idag blev jag iallafall klippt utan större dramatik. När frisören var klar fixade han till håret på mig. Och visst fluffade han.
Som alltid gick jag runt hörnet efter frisörbesöket och avfluffade håret. Man vill ju inte visa att man inte gillar fluffande.