in Det dagliga

Den sjätte dagen

Idag såg jag då klart tionde och sista säsongen av Vänner. Jag har ägnat några veckor åt att se hela serien och det är verkligen ett tecken på att jag desperat behöver en lite mer konstruktiv hobby.

Säsongsfinalen var såklart hjärtskärande. Möjligen kom det någon liten tår. Jag är lättrörd när stora känslor är inblandade. Aldrig skulle jag kunna vara talare på vare sig bröllop eller begravning. Jag skulle bara stå och gråta hela tiden. Möjligen skulle det fungera på ett dop men bara för att dop är så hiskeligt tråkiga föreställningar.

Annars har det varit en trevlig helg. Jag fick träffa Exilchefens föräldrar igår så nu kan jag inte köra skämtet ”En femma för att se dina föräldrar”, som man säger till folk man tycker är lite speciella.

Jag fick överta hennes diskmaskin inför hennes flytt till Singapore. Nu ska jag bara försöka lista ut hur den fungerar. Med tanke på att jag bland annat är IT-samordnare kan man ju tycka att det inte borde vara några större problem. Dock, ingenstans i detta stycke har jag sagt att jag är en speciellt bra IT-samordnare.

Jag har nu klarat av sex dagar av blogg100-utmaningen. Jag tror den stora risken är att jag helt enkelt glömmer bort att uppdatera, inte så mycket att jag inte har något att skriva om. Det är ju inte så att det händer så jäkla mycket i livet, men jag har i alla fall lyckats skriva en hel del rader bara nu, om i princip ingenting.