in Det dagliga

När larmet går, dag 3

I förmiddags ljöd brandlarmet på min arbetsplats. Som vilken normalt funtad person som helst, satt jag naturligtvis kvar och antog att det var ett tekniskt fel. Annonsen jag satt och jobbade med visade liksom inga tecken på att vilja producera sig själv.

Jag såg att det var lite oroligt i byggnaden och snart nog sa en kollega åt mig att vi kanske skulle gå ut.

– Jag går när jag känner brandrök, sa jag och fortsatte skriva säljtexter.

Min kollega menade dock snabbt att man kanske skulle lita mer på ett brandlarm, än mina teorier. Det kunde jag ju ge honom rätt i och snart nog gick vi ut.

Större delen av personalen samlades på vår uppsamlingsplats, cirka 50 meter utanför byggnaden. Den enda som saknades var chefen. Då vi inte såg några lågor slå ut från fönstret, gjorde vi en snabb bedömning att det inte var någon fara med chefen och att en räddningsinsats inte nödvändigtvis behövde inledas.

Det var uppsluppen stämning. Folk hade med sig kaffekoppar. Några tände en cigg. När brandkåren dök upp åkte mobilkamerorna fram.

Och visst visade det sig snart att det inte var en brand.
Nästa gång sitter jag kvar.