in Det dagliga

Fler forntida inlägg

När jag ändå såhär om kvällen känner mig nostalgisk, och i och med fd studentskan – numera chefen i exil; Såhär såg livet ut för mer än 10 år sedan. Det är mer eller mindre ett historiskt dokument.

2004-01-11
Red light Västerås

Kanske beror det på kylan och den mörka årstiden. Kanske känner vännerna sig ensamma. Jag vet inte. Men hursomhelst har hela gänget (Tynglyftaren, Studentskan och undertecknad) umgåtts i olika lagbildningar hela veckan. Det är väl därför jag skriver så mycket om dem.
I fredags åt gjorde vi middag. Eller, jag lagade maten och de andra åt upp mina ostbågar.
– Vi är så hungriga, sa dom.

Ibland blir jag chockad. Några chocker i mitt liv är när systerdottern skaffade pojkvän, när Sven Ingvars fick uppträda på Hultsfredsfestivalen, när mitt gymnasiefik visade sig vara en knarkcentral samt när min syster visade sig vara min halvsyster. Den senaste av chocker är när den normalt skötsamma och korrekta Studentskan berättade om ett span hon har.

Vi hade suttit och pratat förhållanden. Tyngdlyftaren pratade om sina missöden och framgångar. Studentskan pratade om gamla pojkvänner. Jag, som äldst i sällskapet, bistod med goda råd och ett och annat dåligt skämt. Sakta men säkert gled diskussionen försiktigt in på det köttsliga samspelet mellan man och kvinna. Diskussionen blev grövre och grövre och jag pendlade mellan att vara generad till att skratta så det värkte i magen och käkmusklerna.
Det var ungefär då Studentskan berättade om sitt span och vilka ogudaktigheter och skulle vilja genomföra tillsammans med honom. Tyngdlyftaren blev chockad, började skruva på sig och prata om att det var kanske dags att gå hem snart. Jag försökte hålla minen medans Studenskan fortsatte som ingenting.

Det hade säkert kunnat fortsätta om någon inte genom tankens konstiga liknelser inte kommit in på semester. Vi kom mer eller mindre om att så trevliga personer borde fira den tillsammans. När vi diskuterade resemål ville Tynglyftaren till Amsterdam och prova hasch, Studenskan ville till någon båt i Dalsland och själv kunde jag tänka mig stillheten på de norrländska vidderna. Jag tror vi tillslut enades om att åka till Västerås.

andreas @ 21:25:36

 

Och på den tiden kunde man kommentera ett inlägg genom att ringa:

2004-01-12

Ingen rubrik

Från Studentskan:

– Sådär sa jag väl inte?
– *hmmmtudumm* Vaaaa?
– Det där på sidan, med ogudaktigheterna!
– Gjorde du inte? Har jag skrivit det?
– Grrrr!
– Kanske menade du det?
– Jag förstår inte hur du får ‘kaninöron’ till det.
– Kaninöron är ganska kinky också.
– Ja, men det var ju när vi retade Tynglyftaren.
– Jag har inte gjort något. Det var Mollgan.
andreas @ 13:44:21

 

Mina blogginlägg har alltid varit fulla av stavfel. Att man är typ författare behöver inte betyda att man orkar rätta saker.