in Det dagliga

Studentskans fortsatta äventyr

Förr i tiden när jag bloggade, framförallt under ettanolla.com-tiden figurerade en person som hette studentskan. Vi var bra kompisar redan då, för så länge sedan och det har fortsatt.

Hon är inte studentska längre. Det var längeeeeeesen. Egentligen skulle ett mer passande smeknamn idag vara Chefen men jag tycker inte det har riktigt rätt klang. Detta eftersom jag kanske ser mig som lite mer chef när vi umgås. Jag inbillar mig lite att hon tycker det är skönt att släppa kommandot när hon är ledig alternativt att jag har en naturlig auktoritet.

De närmaste två åren kommer jag dock inte bossa runt henne så mycket för odågan har åkt till Sydostasien (jag tror det är det i alla fall). Hon är i princip chef för hela kontinenten och ska vara det i två år. Det kommer antingen skapa lugn eller kaos i området när hon är klar där.

Man är ju glad att vänner kommer vidare i karriären. Fast som just vän hoppas man ju att de ska komma vidare i karriären, fast lite närmre.
Dock öppnar det upp för en del fasansfulla möjligheter. Jag vet inte om jag kommer lyckas överkomma min flygfobi och ta mig ända dit. Kanske får jag sitta på Transsibiriska järnvägen i tre månader och sedan åka lokaltrafik genom Kina tills jag når min destination. Det skulle i all fall vara en upplevelse.

Jag vill ju inte att tiden ska gå för snabbt, för då blir man gammal och grå. Men på nåt sätt hoppas att de här två åren går lite halvsnabbt.
Nästa steg för henne är väl att vara chef över hela världen förvisso.
Det spelar inte så stor roll. Jag bestämmer efter arbetstid.
Vill jag tro.

Chefen i exil är ett ganska bra namn förresten.

Comments are closed.

Webmentions

  • Stanna här – Soneryd.se 2015/02/17

    […] Chefen i exil är hemma för några dagar. Det är tokigt hur mycket man kan sakna någon, och att man märker det först när man träffar personen ifråga. […]