in Det dagliga

En gammal vana

Min vana trogen har jag börjat promenera som en besatt på kvällarna, nu när jag inte har katt och känner lite tomhet i hemmet. Sedan har jag tråkigt också.

Det är åtminstone bra at jag tar till promenader istället för rökheroin när jag bearbetar sorg och saknad. Både billigare och mer hälsosamt.  Samtidigt måste jag hitta på andra sysselsättningar än att promenera hela tiden. Jag komeer få kuf- status i stan annars.

–  Där är han som bara gå planlöst hela tiden med tom blick. Vi kastar något på honom.

Jag vill inte vara den typen.

Men ikväll ska jag i alla fall promenera igen, med sällskap förvisso. Ibland kan det faktiskt vara trevligt att umgås med någon, hur konstigt det än verkar.

Det jag mest önskar att bli besatt av är att skriva, men tills dess får jag njuta av mina muskulösa lår.