in Det dagliga

Upp till kamp

[ipic id=”710775433398311488″]

Idag var en märkligt aktiv dag.
Den inleddes med att jag åkte till syrran i Linköping. Jag blev utlovad en tur till Mediamarkt, men på något sätt flängde jag istället runt i klädaffärer med syrran och systerdottern. Det är tråkigare än en rotfyllning utan bedövning och jag kände mig lurad.

Lite senare gick jag med syster och henes kollegor i Kommunal i majtåget. Det var trevligt och jag sjöng med i Internationalen så gott det gick. Ärligt talat var det inte speciellt mycket jag kunde.
Hursomhelst är det något särskilt med gåendes orkestrar, röda fanor och slagord. Jag känner mig märkligt hemma.

Efter demonstration och efterföljande tal åkte jag hem. Där klarade jag inte av att sitta länge. Jag har lite svårt att vara ensam just nu och det är ett väldigt ovanligt problem hos mig.
Lyckligtvis ville en vän ta en promenad med mig så vi var ute och gick i två timmar.

Och nu känner jag – fan vad tråkigt jag skriver. Vad har hänt? Eller jo, jag vet vad som hänt men jag har skämtat mig ur sorg förut.
Oh well, jag låter det vara idag, men snart måste jag få upp farten. Fan.