in Det dagliga

Valborg i Blacka

Skymning i Skärblacka

Jag tillbringade Valborgsmässoafton i Skärblacka – eller Blacka som det kallas häromkring. Blacka är känt för pappersbruket som ibland utsipprar lite fräna dofter, av mig känt redan från barndomen, samt för reggeabandet Kalle Baah.

Jag var inbjuden av min vän och hans familj för grillning. Det var en trevlig kväll och jag fick träffa det i princip nykläckta barnet. Jag avböjde dock att bära den lilla prinsessan. Min klumpighet kan liknas vid en elefant i en glasbutik och jag bad att få skjuta upp erbjudandet några månader.
Det var iallafall balsam för själen att vara med goda vänner, barn, mat och öl.

Nu önskar jag att mitt skrivande blir mindre knackigt. Jag kan mycket bättre. Först måste jag dock få upp glädjebarometern lite.