in Det dagliga

Mitt klena psyke

Nu har jag återigen, efter några veckor med dåliga vanor, åter kommit tillbaka till regelbunden träning. Jag tror framförallt det är bra för mitt psyke. När jag inte har rutiner och lite omväxling med fysisk aktivitet riskerar jag annars hemfalla åt grubblerier och dåliga val. Överlag blir jag nog en gladare person.

Ibland undrar jag när mitt stackars psyke blev så omskakat att det numera behöver dessa ramar för att hålla sig någorlunda intakt. Kanske har det alltid varit så? Förvisso håll jag på med mycket idrott i min ungdom och då var mitt liv ganska turbulent. Möjligen hade jag varit mer skadad om tv-spelens utveckling hade varit större när jag var ung. Troligen. Jag kastade över mig de dåliga ursäkterna till digital underhållning som fanns på den tiden likt en törstande efter vatten. Men det fanns inte så mycket så då var man tvungen att hålla på med någon aktivitet för att överhuvudtaget stå ut med tillvaron. Och nu, som vuxen har jag nästan, men bara nästan tröttnat på spel så då är man tillbaka vid ruta ett.

Nu har jag kommit till det stadiet att jag knappt vet hur jag började denna text och vet verkligen inte hur jag ska sluta den.

Jag kan ju säga att ska till Göteborg i helgen. Det ska bli trevligt att komma ut i stora världen men läskigt att lämna Norrköping. Jag är ju en av världens minst beresta män så varje steg utanför promenaderna är som en resa till mars.

Så, det funkar som ett slut. God natt.