in Det dagliga

Duvorna

Duva och katt

Jag har sedan en tid märkt en ökad trafik av duvor på min balkong. Det var ingenting som höll mig vaken om nätterna utan mer en stillsam observation.

I morse vid sex vaknade jag och uppenbart också katten av att en duva helt fräckt vandrade fram och tillbaka på mitt balkongräcket. Katten tog mer illa vid sig än vad jag gjorde. Han satt och jamade så där konstigt som katter gör när de ser ett byte och viftade på svansen. Jag lät han hållas och försökte somna om. Det visade sig dock svårt med å ena sidan kattens jamanden och andra sidan duvans kuttranden.

Till slut fick jag ge upp. Jag ställde mig bredvid katten för att se vad det var frågan om. Nu kunde jag se att det var två stycken, möjligen ett duv-par. Den ena satt på räcket och den andra satt på balkonggolvet och verkade ha det ganska bra.

Katten fortsatte jama och vifta på svansen. Förmodligen skulle han börja dregla snart. Jag lät dem hållas och gjorde frukost. När jag kom tillbaka var positionerna desamma, men kanske lite mer avspänd. Jag knackade dock några gånger på fönsterrutan för att få iväg duvan, för det var bara en kvar. Jag kunde nämligen se min katt sitta där hela dagen och stirra ut duvorna och helt glömma bort mat och vatten.

Situationen löstes bra. Tillslut var det bara en god anekdot jag kunde berätta för några på jobbet.

Dagen gick och när jag kom hem igen kollade jag till balkongen igen, för att se om familjen var tillbaka. Det var de inte, däremot såg jag under en av de trasiga stolarna, att ett bo hade börjat byggas. Kanske hade det funnits där redan på morgonen, troligt eftersom den ena duvan hade legat där.

Jag kan ju inte klandra dem för att de bygger bo där. Det är aldrig någon ute där och utsikten mot hamnen är fin. Dessutom tror jag den trasiga stolen gav ett visst regnskydd. Dock kanske kan den dagliga åsynen av katten Sigge verkar lite avskräckande.

  1. Du lär få fler duvor. Små sådana. Det fick jag på min balkong…

Comments are closed.