in Det dagliga

Släpp kossarne loss, det är vår

I mitt arbete kommmer jag relativt ofta i kontakt med djuren här ovan. Det är intressant, för när jag var liten hade jag faktiskt en fullfjädrad koskräck. Jag minns en gång när vi ovanligt nog irrat ut från betongförorten till landet. Mina föräldrar fösökte få in mig i en ladugård men jag vägrade. När de sedan försökte förklara för mig att det var därifrån mjölken kom började jag gråta.

Det är hur som helst över nu. Jag är i stort sett botad märkte jag under morgonens kosläpp, på en gård utanför Finspång. Möjligen kan jag väl erkänna att jag ställde mig bakom en av gårdshundarna när en precis nysläpp ko kom springande, förvånansvärt snabbt för en ko. Lantbrukarparet hade nämligen tidigare förklarat att oftast sprang korna inte ”igenom” det extremt smala snöret.

Det var väldigt kul att se. Kossorna hoppade verkligen av sig och skuttade efter att ha varit inne i ladugården under vintern. Dessutom blir tydligen kossor kompisar med varandra. Frun i familjen berättade om två kor, som när de stod inomhus stod en bit från varandra. När de sedan kom ut från grönbetet gick de genast ihop sig och hängde på gräsmattan.

Att vare ut på landet och fotografera är nog bland de roligaste sakerna med mitt jobb. Jag önskar det hände mer ofta.

För övrigt trodde jag först det hette koutsläpp, men det låter verkligen väldigt konstigt. Kosläpp it is.
Följ min blogg med Bloglovin