in Det dagliga

Kramar och Ray Ban

Idag var jag i Grebo och firade pappa som precis hade fyllt 67. Samtidigt träffade jag syrran som jag inte sett på ett bra tag. Hon hade varit i Thailand en månad och innan det var det också en försvarlig tid innan vi träffades. Det var trevligt och jag hade saknat henne. Såklart kunde jag inte säga det till henne för vi är inte så känslosamma i familjen. Vi är alla mycket nära och väldigt ärliga mot varandra, men vi är inte direkt familjen som kramar om varandra när vi syns. Det närmaste vi kommit var nog när vår mamma dog. Då fick syrran en klapp på axeln. Nästan tragiskt, men jag har aldrig sett det så. Fast nu kom jag på att vi faktiskt kramats en gång. Det var efter min systerdotters student och jag var ganska ”uppsluppen” (läs onykter) och om jag inte helt missminner mig kramades vi innan vi skildes åt. Sedan somnade jag på tåget till Norrköping och konduktören fick väcka mig. Herregud! Vuxen man som sitter i nyinköpt finkostym och sover. Jag var nog inte en syn för gudar.

Imorrn ska jag dra igång med träningen igen. Det har ju varit typ två dåliga veckor. Men nu jävlar ska jag bli redo för Beach 2012.
Nej vars. Om någon såg mig på en strand skulle det nog bara bero på att jag svimmat eller dött där på vägen hem från Salige Munken. Hur jag nu skulle kunna hitta en strand i centrala Norrköping.

Anyways. Bilden här ovan är alldeles dagsfärsk. Jag ville visa mina nya Ray Ban ”Wayfarer” solglasögon. Jag fick dem av snälla syster som som sagt varit i Thailand och de glasögonen har nog inte ens varit i närheten av en Ray Ban-fabrik. Men fina är de!